Ulf Aronsson

Nästan varannan anställd inom svensk cellulosaindustri har en utländsk arbetsgivare.

Allt fler talar sig varma för hur det ”gröna guldet” ska frälsa Sverige. Skogen ska lösa klimatproblemen och även ge sysselsättning och tillväxt i en nationell bioekonomi.

Och det gör den ju i och för sig redan, men mycket av vinsterna hamnar utanför Sverige. Ifjol fick sågverksföretagen Bergs, Siljan Group och Vida utländska ägare. Moelven var sedan tidigare helägt av norska skogsägarföreningar och Stora Enso, med sina sågverk, har finska staten och finska fonder som största ägare.

Finska staten och finska fonder är med 30 procent de största delägarna i Stora Enso.

ATL:s granskning visar att utlandsägda sågverk i Sverige nu har en sammanlagd kapacitet på drygt 4,6 miljoner kubikmeter sågad vara, motsvarande över en fjärdedel av hela den svenska produktionen 2017. Inom cellulosaindustrin är det utländska ägandet ännu större, även om den stora uppköpsvågen där inträffade under 1990-talets slut.

– 26 av 57 avdelningar finns på utlandsägda företag, men ser vi till antalet medlemmar så har 46 procent en utländsk arbetsgivare, säger Conny Nilsson, samhällspolitisk ombudsman på Pappers.

Vid sina knappt 20 olika anläggningar i Sverige förädlar Moelven svensk råvara åt norska skogsägare.

Sammanlagt finns knappt 100 utlandsägda arbetsplatser inom skogs- och träindustrin på den lista som ATL sammanställt. Precis som de svenskägda företagen ger de utlandsägda jobb och skatteintäkter i Sverige. Men vinsterna kan som sagt hamna någon annanstans, och ett utländskt ägande kan också påverka till exempel investerings- och utvecklingsvilja.

Spelar det någon roll var ägandet ligger?

– Ur Pappers synvinkel är det ingen större skillnad om ägandet finns i Sverige eller utomlands. Det viktiga är att de är schyssta som arbetsgivare, och där ser vi inga större skillnader. Vi upplever inte heller att det är några större skillnader i hur de investerar, säger Conny Nilsson.

Han får medhåll av Yngve Daoson, utredare på GS, fackförbundet för skogs-, trä- och grafisk bransch.

– Det är ingen större skillnad i hur de sköter sig arbetsrättsligt mot sina anställda. Sen är det ju lite olika kulturer, där amerikanska företag utmärker sig genom att vara vana vid att bestämma det mesta själva, utan inblandning av facket eller medbestämmande. Men de flesta är seriösa, långsiktiga investerare, och träbranschen är ju ingen klipparbransch. De behåller personalen och driver vidare även i lågkonjunktur, som Tomoku-hus till exempel, säger han.

Vida, som länge varit ett lok inom den svenska sågverksindustrin, drar i fortsättningen in vinsterna åt kanadensiska Canfor.

Mikael Eliasson, direktör på sågverkens branschorganisation Svenskt Trä, ser intresset från utländska investerare som en del av en ökande internationalisering.

– Det är inget unik för sågverkssektorn. Det vi ser nu är ett utslag av att det är en attraktiv bransch med bra förutsättningar som attraherar kapital. Framför allt har vi skapat en bra och säker råvarutillgång, vi har ett högt kunskapsläge, det är rättssäkert och vi har en bra infrastruktur. För att skapa vinster måste du ha en bra verksamhet, och ju bättre verksamhet desto mer av vinsterna plöjs in i verksamheten, säger Mikael Eliasson.

<h3>Utländskt ägande i svensk skogsindustri</h3>Några av de största företagen inom skogsindustrin med utländska ägare:• Moelven, Norge, 19 produktionsanläggningar i Sverige• Vida, ägs av kanadensiska Canfor, 16 produktionsanläggningar i Sverige• Stora Enso, Finland, 11 produktionsanläggningar i Sverige• Smurfit Kappa, Irland, 8 produktionsanläggningar i Sverige• Bergs Timber, ägs av isländska Norvik, 6 produktionsanläggningar i Sverige• Ahlström-Munksjö, Finland, 5 produktionsanläggningar i Sverige• OBOS, norsk hustillverkare, 4 produktionsanläggningar i Sverige• Metsä Tissue/Board, 4 produktionsanläggningar i Sverige• Nordic Paper, ägs av kinesiska Anhui Shanying, 3 produktionsanläggningar i Sverige

Utlandsägda sågverk har en kapacitet motsvarande en fjärdedel av den svenska produktionen och nästan varannan anställd inom svensk cellulosaindustri har en utländsk arbetsgivare. Ser utländska investerare möjligheter svenskarna missat?

Utländska ägandet i svensk skogsnäring allt större – står för en fjärdedel av sågverkens produktion.