I en replik på min <a href="https://www.atl.nu/debatt/debatt-gor-om-algforvaltningen/">insändare i ATL nummer 78</a> om att älgförvaltningen inte fungerar, <a href="https://www.atl.nu/debatt/inget-fel-pa-algforvaltningssystemet/">hävdar Sören Larsson i tisdagens ATL, nummer 80</a>, att: ”problemet är att markägarna inte utnyttjar sin rätt att bestämma”.

Verkligheten är dock mycket mer komplicerad. Det finns många orsaker till att älgförvaltningsmodellen från 2012 inte är i närheten av att nå sina mål. De goda ambitionerna på pappret fungerar inte i praktiken.

Kontentan är att älgförvaltningen måste göras om. Ju längre tid det tar innan politikerna inser detta faktum, desto större värden i skog och mångfald går förlorade.

I min insändare skrev jag att Svenska Jägareförbundets ”allmänna uppdrag” för viltförvaltning är föråldrat och borde tas bort. Sören Larsson menar däremot att Jägareförbundet sköter uppdraget bra. Ett anmärkningsvärt ställningstagande när skadeläget på skog, inverkan på mångfald och ett stort antal viltolyckor ger ett katastrofalt underbetyg åt Jägareförbundets viltförvaltning.

Sören Larson hävdar att Jägareförbundets ”allmänna uppdrag” finansieras av jägarna själva genom jaktkort. Detta är ett märkligt rättfärdiggörande av ett illa skött uppdrag.

Det ”statliga jaktkortet” är som vilken annan statlig avgift som helst. Det är inga öronmärkta pengar som ska gå tillbaka till intresseorganisationen – lika lite som exempelvis fordonsskatten ska användas till Motormännens verksamhet.

Jag anser att jaktintresset inte kan ha en egen, överordnad särställning, utan uppdraget för viltförvaltning måste flyttas från Jägareförbundet till en oberoende, statlig myndighet.

Men liksom Sören Larsson tycker inte heller jag att det behövs någon ytterligare myndighet – uppdraget kan flyttas till en befintlig myndighet, till exempel Skogsstyrelsen.

Jägareförbundets "allmänna uppdrag" hör till en förgången tid.

Jägareförbundets "allmänna uppdrag" hör till en förgången tid.