Eva Westin

Erik Hesselmark har fångat flocken på nära håll med hjälp av åtelkamera.

Spannmålsbonden Erik Hesselmark har de senaste åren fått vänja sig vid att mufflonfår betar och gör gångar och legor på åkrarna på familjegården, Levene egendom, Vara. Men nu är gränsen nådd, menar han.

– Det här är för mycket. I våras gick de både i rapsen och i vetet, säger han.

Eriks pappa Lars Johan Hesselmark, som tidigare drev jordbruket, har följt mufflonfårens framfart sedan de först dök upp för knappt tio år sedan.

– De har förökat sig mer än vad jag kunde ana. Är det för mycket av någonting blir det inte bra och nu är det för mycket för vår del, säger han.

Samtidigt fascineras de av det udda djuret med de imponerande hornen.

– Till en början lät jag dem vara. Jag tyckte det var pittoreskt, men det gick ju inte, säger Lars Johan Hesselmark.

Lars Johan och Erik Hesselmark blickar ut mot åkrarna i Stora Levene där mufflonfåren helst går. Djuren är mycket skygga och håller sig på flera hundra meters avstånd.

<h3>1 000 vilda mufflonfår i Sverige</h3>

Åkerarealen är 230 hektar. Genom åren har det skjutits cirka 15 mufflonfår på Levene egendoms marker. Erik Hesselmark uppskattar att andra markägare kan ha skjutit ytterligare fem djur.

– Tio stycken i vinterstam skulle vara lagom för vår del. Då har vi lite exotiskt inslag här och ändå acceptabla skador, säger Lars Johan Hesselmark.

I Sverige finns det uppskattningsvis 1 000 mufflonfår i vilt tillstånd, som antingen har rymt från eller släppts ut ur hägn. Flest finns i Södermanland, Småland och utmed kusterna.

– Jag tror vi har ganska bra koll på vilka populationer som finns eftersom det rapporteras flitigt när de dyker upp, säger Henrik Thurfjell, konsulent vid Artdatabanken, SLU.

Mufflon är ortstrogna och sprider sig därför inte i någon större omfattning. Här i Stora Levene trivs de i det öppna slättlandskapet.

Artdatabanken bedömer arten som invasiv ur ekologisk synvinkel, men Henrik Thurfjell menar att mufflonfår till skillnad från exempelvis vildsvin och dovhjort inte förorsakar så stora skador och att de är förhållandevis lätta att hålla tillbaka.

– Men för lantbrukare kan de vara jobbiga förstås.

Mufflon finns inte upptagen i EU-förordningen om invasiva främmande arter. Vid slutet av nästa år ska Naturvårdsverket presentera en nationell lista.

– Mufflon är inte aktuell som invasiv främmande art just nu och det är inte några regler på gång, säger Inkeri Anhonen, projektledare för invasiva främmande arter på Naturvårdsverket.

De rödbruna baggarna utmärker sig med sina spiralböjda horn. Ofta har de ett ljust parti mitt på ryggen.

På Levene egendom blir det mer avskjutning i höst. 25-30 djur ska bli tio.

– För jägare är det kul. Det är väldigt spännande, men svårt. Hela flocken kommer springande på en gång och då vill det till att kunna leta ut ett djur som man hinner med att skjuta när det är fritt, säger Lars Johan Hesselmark.

<h3>Mufflonfår</h3>Mufflon tillhör arten slidhornsdjur. Baggarna har kraftiga, bakåtböjda spiralhorn. Arten tros härstamma från medelhavsområdet, men infördes till Sverige på 1930-talet. Det är jakttid på mufflon året om och djuret är av många ett uppskattat jaktbyte. De lever i stora grupper och kan lokalt utgöra ett stort betestryck. Är mycket ortstroget och födan består mestadels av gräs och örter.Problem uppstår om baggen parar sig med tamfår, då åratal av avelsarbete kan spolieras. Under 1980-talet gjordes försök med mufflon för naturvårdsbetning på platser där man ansåg att tamdjur inte kunde användas. I dag är utsättning av mufflon illegal.Källa: Svenska Jägareförbundet, Naturvårdsverket

Från sex till 25-30 djur på sju år – flocken med mufflonfår kring Stora Levene i Västergötland växer snabbt och gör allt mer skada på åkrarna. Nu ska stammen minskas men ingen vill skjuta bort djuren helt.

Spannmålsbonde: De har förökat sig mer än vad jag kunde ana.

Mufflonfår förstör åkrar – nu minskas stammen

Lantbruk

Har ökat till 30 djur på bara några år – Spannmålsbonde: De har förökat sig mer än vad jag kunde ana.