Anette Halldorf

Monika Eliasson började rida som barn och har haft egna hästar sedan början av 90-talet. Under årens lopp har hon varit tvungen att ta bort tre av sina hästar, samtliga har gått till energiåtervinning.

Den första hästen som familjen tvingades avliva var egentligen dotterns häst, en fjording.

– Barnens pappa höll hästen när den bultades, jag hade inte klarat av att hålla den själv.

Den andra hästen som hon blev tvungen att avliva var också en fjordhäst som drabbades av en obotlig neurologisk sjukdom.

– Den gången skulle en kompis också avliva sin häst. Jag åkte till kompisens gård och höll hennes häst när den bultades och hon kom till min gård och gjorde detsamma för mig.

Även om det kan upplevas dramatiskt när en häst bultas och avblodas tror Monika att det är den skonsammaste metoden för hästen.

– Det går så fort, hästen hinner inte uppfatta vad som händer.

Monika tycker också att de personer som avlivade och hämtade hästarna till energiåtervinning var förstående och måna om att det skulle ske på bästa möjliga sätt för både häst och ägare.

Att låta hästarna gå till slakt har inte varit något alternativ för Monika.

– Jag har inget emot att äta hästkött även om jag inte skulle vilja äta mina egna hästar. Men jag kan absolut inte tänka mig att transportera mina hästar till ett slakteri. Jag tror att det är stressande för dem och ville att mina hästar skulle få sluta sina liv i den miljö där de kände sig hemma.

För ett par år sedan förlorade Monika ytterligare en häst, en islänning som hette Fina.

– Den hästen var väldigt speciell och betydde oerhört mycket för mig så det var tufft förlora henne.

Att ha hästar innebär mycket glädje, men också sorg emellanåt. Som hästägare har man ett ansvar att även kunna ta svåra beslut.

"För mig var det viktigt att mina hästar fick avsluta sina liv på ett värdigt sätt. Därför ville jag att de skulle avlivas hemma på gården", det säger Monika Eliasson från Kungälv som har levt med hästar under många år och som har tvingats avliva tre av dem.

"För mig var det viktigt att mina hästar fick avsluta sina liv på ett värdigt sätt. Därför ville jag att de skulle avlivas hemma på gården".