Solen har ännu inte lyckats smälta snön i alla Sveriges hörn, men nog är våren här ändå. Värmen smyger sig sakta tillbaka, markens växtkraft likaså och i stora delar av landet är vårbruket ­redan i full gång. Den här perioden borde vara en tid av förväntan och glädje inför ljusets återkomst, men tiden svärtas av den rådande krisen. Många bär på oro och sorg över smittade närstående, men också för de konsekvenser epidemin fått långt utanför sjukhusens väggar.

Inte minst berör detta lantbruket, trädgårds­näringen och skogen. Den bransch som bär såväl livsmedelsproduktionen som stora delar av vår energiförsörjning på sina axlar. Kommer ekonomin att vara tillräckligt stabil för att företagen ska klara sig? Kommer de importvaror som många är beroende av fortfarande att vara möjliga att köpa? Kommer det ens att finnas arbetskraft nog att förse alla dem som behöver anställda under högsäsong?

För mig som agronomstudent måste jag ­erkänna att situationen är frustrerande. Anledningen till att jag studerar är det ­engagemang jag känner för de gröna ­näringarna och vad de producerar. Det är därför denna situation är så svår. Vad gör man när något man lägger så stor del av sitt hjärta i hamnar i kris?

I denna olyckliga situation har jag turen att känna fantastiskt engagerade och lösningsorienterade människor som också råkar vara studenter på Sveriges lantbruksuniversitet. Vi har gemensamt dragit i gång projektet ”Hjälp söker bonde”, en grupp på ­Facebook där de som behöver arbetskraft enkelt ska kunna hitta det genom gruppens medlemmar. Vi är inte ensamma om den här sortens åtgärder, men förhoppningsvis kan vi genom detta dra vårt strå till stacken. Bidrar vi alla, kan vi förhoppningsvis hitta nog med ersättare för den arbetskraft som saknas så att producenterna klarar denna säsong. Det är inte säkert att man i denna svåra situation kan hitta arbetskraft med rätt erfarenhet eller utbildning, det kommer att vara en utmaning för många. Det kommer att krävas extra tålamod och förståelse, men situationen kräver det.

Förhoppningsvis kan Sveriges förvaltning och dess medborgare lära sig något av den ­situation vi är i nu. De produkter som de gröna näringarna producerar är ingenting att ta för givet. Mat hamnar inte i kyldisken av sig själv och toapapper växer inte på träd. Som samhälle behöver vi se på goda ­exempel från andra länder och ta dem till oss. Det är dags att inse att en nedvärderande syn på de gröna näringarna tillhör det förflutna, men det kommer inte att ske automatiskt. Se till att ta den hjälp som finns att få, inte minst från oss studenter. Klarar vi som bransch av den här krisen har vi säkrat vår plats i framtiden.

Med det sagt hoppas jag att vårens löfte snart ­infrias. Att detta får lov att vara det sista turbulenta året på länge och att vi under nästa vår får lov att njuta av värmens återkomst i fred. Till dess hoppas jag att vi återigen kan visa den handlingskraft och pragmatik som utmärker de gröna näringarna. Det må vara en klyscha, men tillsammans klarar vi även detta.

Student vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna

En härlig tid på året förmörkas av den pågående krisen, men tillsammans kan vi hitta lösningarna, ATL:s krönikör Anna Ek.

Det finns gott om handlingskraft i de gröna näringarna, skriver ATL:s krönikör Anna Ek.

Vi måste hjälpas åt genom krisen

Lantbruk

Det finns gott om handlingskraft och pragmatism i de gröna näringarna, skriver ATL:s krönikör Anna Ek.