Många länder i Europa arbetar nu hårt för att minska antibiotikaförbrukningen i köttproduktionen. Svenska lantbrukare måste nu motiveras till att förbättra sig ytterligare.

De låga antibiotikastaplarna i det numera välkända EU-diagrammet har kommit att bli ett flaggskepp för svensk köttproduktion. Rättvist och på tiden. Budskapet har slutligen landat, hos alla. Politiker och konsumenter, djurägare och slakteribranschen, dagligvaruhandeln och Upphandlingsmyndigheten.

Och inte bara nationellt utan också internationellt. Antibiotikafrågan är superhet och absolut en framtidsfråga. Just därför kommer vi inte att kunna luta oss mot den låga svenska stapeln i all evighet.

Det svåra med att ligga på topp är att många är ute efter att ta ens plats. Runt om i Europa jobbar länder stenhårt med att minska sin antibiotikaförbrukning i köttproduktionen. Många är väldigt framgångsrika i det arbetet även om de har lång väg att gå innan de når ett genomsnitt som Sverige. Därför kommer de inte heller att fokusera på genomsnittet - de kommer att lyfta sina bästa exempel.

Sverige kan inte visa på sina bästa exempel. Vi har inte den informationen samlad, så att vi kan jämföra gårdar emellan. Vi har bara Sverigestapeln.

Missförstå mig inte. Stapeln är bäst i Europa, det kan ingen ifrågasätta och det ligger ett fantastiskt hårt arbete bakom, men det är viktigt att vi är införstådda med att den svenska siffran faktiskt är ett medelvärde - inte någon garanterad svensk gyllene standard eller mått på maxförbrukning.

Den lilla svenska stapeln fungerar inte som intyg på att alla svenska besättningar har en låg antibiotikaförbrukning. Den innebär förvisso att många besättningar har en antibiotikaanvändning som är ”next to nothing”, men det finns också de som ligger på en nivå som inte alltid skulle stå sig över de bästa utländska exemplen – de som är på hård frammarsch i sin marknadsföring.

Vi behöver klättra ned från vår stapel – nåväl, så hög är den nu inte, men det var ju härligt att dingla med benen en stund - och börja jämföra oss inom Sverige för att motivera till förbättringar. Så länge vi bara tittar på Sverigestapeln saknas sådana initiativ. Varför ska man förbättra en siffra som är bäst i Europa?

Svaret är att det finns både marknadsmässiga och myndighetsdrivna initiativ som kommer att leda fram till att antibiotikaförbrukningen behöver kunna redovisas på en mer detaljerad nivå.

Jordbruksverket har påbörjat ett regeringsuppdrag att se över inrapporteringen av antibiotikaförbrukningen till djur och runt om i Europa finns redan nu besättningar som kan redovisa sin exakta antibiotikaanvändning, som en del i en certifiering och försäljningsargument. I Sverige behöver vi påbörja arbetet för att anpassa oss till marknaden, eller till myndighetskraven – vilka som nu kommer att hinna först.

Sedan handlar det inte bara om att kunna behålla vår marknadsposition utan också om att faktiskt ta ytterligare kliv mot lägre sjuklighet och bättre produktionssiffror, och att fortsätta gå i bräschen för god djurhälsa och låg antibiotikaanvändning. Antibiotikaförbrukning är ett viktigt nyckeltal som vi bör använda bättre.

Vi ska inte sluta att vara stolta över den svenska låga antibiotikastapeln, men om vi tittar på dess komponenter kommer vi att hitta områden som kan bidra till att göra den ännu lägre. Då kan vi också koppla greppet om vårt försprång gentemot övriga Europa.

Ebba Schwan, djurhälsoveterinär, Gård- & djurhälsan

Höga hästar har man ju hört talas om, men låga staplar är väl inget tecken på högmod? Eller?

Dags att vi börjar jämföra oss inom Sverige för att bli ännu bättre, skriver ATL:s krönikör Ebba Schwan.