Vi behöver knappast fler kronhjortar

Samma vecka som den stora skogsbranden bröt ut kom två utspel i vilt- och rovdjursfrågan. Om de hamnade i medieskugga är det bara bra – det är nämligen bäst om de inte blir verklighet.

Tre forskare, på högskolan i Halmstad och SLU samt en tidigare koordinator i Skandulv, vill mata varg med kronhjort på det att jägarna ska få en mer positiv inställning till vargen. På DN Debatt förde de fram tanken att med en aktiv utsättning av kronhjort i vargområden skulle varg och jägare inte konkurrera om älgen.

Det finns skäl att reservera sig mot det. Viltstammarna växer kraftigt som det är, kronhjort är inget undantag. Det önskade resultatet av utsättningen skulle alltså bli mer kronhjort, mer älg och mer varg. Tre arter som det redan finns mycket av.

Lägg därtill mer vildsvin – Jägareförbundet förordade i Svenska Dagbladet utfodring av vildsvin, med det hjärteknipande argumentet att man inte vill att djur svälter.

Med sådana förslag ser det dystert ut för den som försöker försörja sig genom jordbruk, djurhållning och skogsbruk. Kronhjort gnager bark på gran, tall, bok och ek. Enligt Skogsstyrelsen i Blekinge kan gnaget vålla skador på 50 000 kronor per hektar. Den sittande jaktutredningen har i uppdrag att föreslå åtgärder mot problemet.

Kort sagt, detta vilt behöver vi knappast mer av om vi värnar om skogen. Det räcker bra med älg, som vållar alldeles för stora skador redan, och vildsvinen, som bland annat bökar upp vallar och saboterar foderförsörjningen i mjölkproduktionen. De här två arterna ger som bekant också upphov till lidande och kostnader i form av trafikolyckor.

Att styra viltet med utfodring av olika slag är kanske en angenäm tanke men fungerar det? Hur ska man kunna utfodra ”avledande” utan att det blir ”stödjande” så stammen växer?

Det är inget ovanligt att djur svälter, det är så det går till i naturen, och vissa år är det värre än andra. Och om man så ömmar om djuren ska man väl inte aktivt sätta ut bytesdjur till vargen?

Viltförvaltningen har varit så framgångsrik att många arter snarare måste skattas kraftigt i stället för att stöttas. Den förvaltningen sker bättre med bössan än med fodertråget.