Värt att testa många metoder i skogen

Han förespråkar en försiktigare gallring. Fler träd ska lämnas kvar än vad som är det normala, och mindre maskiner ska användas så stickvägarna blir smala. Träden ska genom att de står trångt växa på höjden och därmed ger de, när de är mogna, mycket timmer. Det lönar sig bättre än den större mängden massaved som faller ut vid ”vanlig” gallring.

För två veckor sedan skrev ATL om Lübeckmodellen. Den innebär också större skonsamhet. Naturen själv får sköta det mesta. Eftersom den har skött skogen i alla tider vet den bäst är filosofin. Grönt flummeri? Tja, om ett något lägre uttag ur skogen resulterar i mycket lägre kostnader så varför inte?

Det här är två exempel på hur man kan sköta skog. Det finns många alternativ till det vanliga skogsbruket med avverkning av stora ytor och efterföljande plantering. De senaste åren har inneburit en tillnyktring från uppfattningen att storskalighet är det enda som duger.

Det talas mycket om den biologiska mångfalden i skogen, men det är den mänskliga mångfalden som ger den förutsättningar. Hur många gånger har man inte hört om motvalls skogsägare som genom som genom att tänja på reglerna skapat skogar som plötsligt framstår som mycket biologiskt värdefulla? I värsta fall så värdefulla att skogsägaren fråntagits rätten att bruka sin skog. Numera finns dock Kometprogrammet, skydd av skog på frivillighetens grund.

De ovan skissade ”försiktiga” modellerna för skogsbruk passar förstås inte överallt. Man kan också tänka sig motsatsen, intensivodling av skog. Det behöver inte innebära någon miljökatastrof om den balanseras, till exempel med områden av obrukad skog.

Någon intensivodling förekommer vad jag vet inte mer än i forskningsprojekt, men det vore välkommet om denna forskning visar att det går att klokt och lönsamt intensifiera skogsbruket i lämpliga områden.

Det är bra att det finns folk som agerar efter eget huvud i skogen. Mångfald är bra, även i fråga om skogsbruksmetoder.