Kristina Wallin

Den italienska vargstammen har vuxit dels på grund av migration från Frankrike, dels på grund av projekt som fört in flockar av det utrotningshotade djuret.

Det innebär en konflikt med uppfödare i bergen, som startade sina gårdar när vargen inte fanns, och därför kunde låta djuren gå ute utan skydd.

De senaste tio åren har situationen förändrats drastiskt, och många uppfödare har fått djur attackerade.

– Vi fick vår första attack 2007. 22 får åt vargarna upp då, och vi fick även avliva flera stycken som var för svårt skadade för att överleva, berättar Roberto Mongili.

– Och inte en euro fick vi från staten eller regionen. Vi fick till och med betala själva för att bli av med de döda djuren, konstaterar hans syster Sandra Mongili.

Efter det har det blivit fler attacker, varje gång med flera döda djur. Och varje gång utan att de fått någon ersättning från staten.

– Vi kan inte ha djuren ute längre. Vi testade att sätta upp elstängsel, men vargarna hittade sätt att komma in ändå och den tredje natten som fåren gick ute slog de till. I höstas attackerade de på eftermiddagen, så nu vågar vi inte ha dem ute på dagen heller. Bara några timmar på förmiddagen, om vi kan vakta, säger Roberto Mongili.

Sandra Mongili anser att situationen är ohållbar, men ser inte avskjutning av varg som en lösning.

Attackerna innebär inte bara förluster genom de döda djuren. De som överlever blir så stressade att mjölkproduktionen går ner drastiskt. Plus att hela produktionen förändrats, eftersom fåren inte kan gå ute ens på sommaren.

– Om vi kan ha dem ute på sommaren slappnar de av och blir betäckta, så att vi får lamm och mjölk på hösten. Eftersom vi tvingas ha dem inomhus stöter de bort baggarna under de varma månaderna, och vi har lamning nu istället. Det gör det svårare för oss att sälja vår produkt, eftersom folk äter mer fårost på vintern än på våren och sommaren, förklarar Sandra Mongili.

Syskonen Mongilis får tvingas vara inne nästan dygnet runt på grund av varghotet.

De är inte ensamma om sina problem. Annalisa Saccardo från största jordbruksorganisationen Coldiretti berättar att allt fler bönder tvingas konfrontera vargattacker med allt det för med sig.

– Det är svårt över hela Italien att få ersättning, och de som lyckas få något får aldrig för de indirekta skadorna. Därför är det många som aldrig anmäler förlusterna och vi vet alltså inte hur stort problemet egentligen är, säger hon.

Coldiretti hade hoppats på att den plan som miljöministeriet tagit fram för att hantera vargarna, skulle röstas igenom av regionerna i december. Det är en plan som organisationen anser vara balanserad och genomförbar.

– Men eftersom den gav möjligheten att skjuta av enskilda individer i extrema fall, så röstade nästan alla regionerna emot den. Därför har vi fortfarande ingen gemensam strategi för hur vargen och bönderna ska kunna leva tillsammans, konstaterar Annalisa Saccardo.

Sandra och Roberto Mongili anser att staten har skyldighet att hitta en lösning på problemet.

Medan Sandra Mongili inte ser avskjutning som en bra lösning, skulle gärna brodern Roberto vilja ha den möjligheten. Båda två är dock överens om att något måste göras, och att det måste vara staten som tar ansvaret.

– Det är staten som fört in vargarna igen, och därför måste den ta sitt ansvar. Det ska inte vara vi bönder som ensamma får ta hela stöten. Vi kämpar för att överleva på vårt jobb och ser hur allt förstörs över en natt utan att vi har möjlighet att göra något åt det, säger Roberto Mongili.

Mjölkproduktionen har gått ner efter vargattackerna och eftersom lammningarna sker senare, är det svårare att sälja osten de gör i sitt eget mejeri.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/50-far-dodade-i-vargangrepp-nara-gnesta/">50 får dödade i vargangrepp</a>LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/miniminivaer-for-rovdjur-ses-over/">Miniminivåer för rovdjur ses över</a>LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/frankrike-utokar-vargstammen/">Frankrike utökar vargstammen</a>

<h3>Italienska vargar</h3>I Italien finns mellan 1 000 och 2 000 vargar. De finns främst i Apenninerna, men ett fåtal förflyttar sig längs med Alperna.De senaste 20 åren har vargarna främst förökat sig på grund av projekt som flyttat djur till Italien från andra länder.Planen från miljöministeriet, som regionerna röstade ner, innebar att bönderna skulle ha fått hjälp att lära sig att skydda sig från vargarna, främst genom elstängsel och specialutbildade vakthundar.I dag kan bönderna på vissa ställen på ersättning på mellan 8 000 och 15 000 kronor för varje dödat får, men de flesta får ingen ersättning alls.Enbart i Toscana fick regionen under åren 2014-2016 anmälningar om 1 348 djur som dödats av vargar och förvildade hundar.<h3>Mongillis gård</h3>Syskonen Sandra och Roberto Mongili har 500 mjölkfår och 30 köttfår.Gården har 60 hektar egen betesmark och 65 hektar åker, där de odlar foder.5 personer arbetar säsongsmässigt på gården, förutom de två syskonen.De gör sin egen ost, som de säljer dels på gården, dels på marknader, som i Italien görs varje vecka.<img src="https://atl-cms-production-storage.s3.eu-north-1.amazonaws.com/images/origin/9576cb13_1afb_49b5_a49b_430bf28bef38_5de86c911d.jpg" alt="Familjen Mongili har förlorat ett sextiotal får de senaste tio åren." width="1678" height="1121"/>

För tjugo år sedan var vargen nästan försvunnen från Italien, men i dag finns mellan tusen och två tusen vargar i landet. Syskonen Sandra och Roberto Mongili har de senaste åren förlorat ett sextiotal får i vargattacker.