Vårda den svenska spannmålsodlingen

Detta har varit en långkörare som man trodde hade kommit i mål. Sedan ett år är det tillåtet att använda stråförkortningsmedel inte bara i råg och gräsfröodling utan också i vete, rågvete, korn och havre.

Men EU arbetar för hållbar användning av bekämpningsmedel, och som ett led i det arbetet har Kemikalieinspektionen föreslagit att stråförkortningsmedel förbjuds. Förslaget präglas av sedvanligt myndighetsperspektiv, det vill säga stuprörets, så det finns ingen konsekvensanalys.

I utredningsdirektivet slås fast att ”regeringen anser att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för svensk livsmedelsproduktion”. Det måste väl ändå innebära att effektiva växtskyddsmedel som får användas i andra länder också får användas i Sverige? Hur ska annars svensk spannmålsodling kunna konkurrera?

Det skulle kanske gå om det var så att köpare av spannmål – och konsumenterna – efterfrågade och betalade mer för icke stråförkortad vara. Men så är det inte. Kvarnföreningen vill varken ha stråförkortad spannmål eller betala mer för icke stråförkortad. Konsumenterna skulle väl som vanligt säga nej tack till stråförkortning men gladeligen köpa importerade livsmedel…

Även om stråförkortningsmedel skulle tillåtas i fortsättningen finns det ytterligare ett problem: den svenska spannmålsodlingens litenhet. Höga ansökningsavgifter gör att tillverkarna tvekar inför att låta registrera medel i Sverige. Försäljningen blir ju inte så stor om odlingen är liten. I värsta fall kommer inte nya, förbättrade växtskyddsmedel hit. I dag finns bara ett stråförkortningsmedel på den svenska marknaden.

Växtförädlingen påverkas också. Med liten och minskande odling finns inte resurser att utveckla nya sorter för svenska förhållanden. Allt mer av utsädet hämtas från andra länder och är, förstås, anpassat efter de växtskyddsmedel som är tillåtna där.

Det är alltså viktigt att den svenska spannmålsodlingen upprätthålls. För att det ska ske måste odlingsförutsättningarna vara lika dem i konkurrentländerna.