Ute på slätten rör sig ett dammoln framåt i kvällsskymningen. Inne i molnet sitter Månskensbonden i sin traktor som drar en harv.

Den som befinner sig inom hörhåll anser troligen att det ihållande gnisslet från ett slutkört lager dränker vårfåglarnas musik och stör kvällsfriden. Men det kan inte Månskensbonden tänka på nu.

Det är den tid på året när han under ett par veckor måste få dygnets timmar att räcka till två jobb.

Ibland brukar han ta ut lite semester från sitt riktiga jobb. Fast han har märkt att det konstigt nog brukar bli regnväder när han planerar in sådant på förhand.

Tidigare under kvällen tittade han på bonden som brukar grannåkern. Grannens harv är ungefär fyra gånger så stor som Månskensbondens. Om Månskensbonden skulle köpa en sådan traktor som grannen har skulle den vara avbetald med jordbrukets vinst när Månskensbonden fyller 74 år.

Månskensbondens traktor går trots allt framåt mellan besöken på verkstan. Nu finns ingen tid för verkstadsbesök så Månskensbonden har tillfälligt hejdat kylarläckaget med malen ingefära.

Det Månskensbonden håller på med är inte riktigt klokt. Som företagande betraktat är det rent vansinnigt.

Till exempel var den genomsnittliga finländska spannmålsodlarens timlön –1,80 euro (–18:20 kronor) per timme 2018. Lönsamhetskoefficienten var 0,41. Den ska vara över 1 för att räcka till lön och avkastning på eget kapital.

Månskensbondens lön ligger troligen mer på minus än genomsnittet eftersom alla arbetsmoment tar mer tid med hans gamla och lilla maskinpark.

Så varför håller han på? Den frågan brukar de ställa till varandra, han och likasinnade när de träffas. ”Man borde sluta”, säger de. Ändå fortsätter de. År efter år. Med ett minustecken framför timlönen.

Men så ibland, när Månskensbonden sitter där i sin traktor, får han syn på en rostig hästsko som kommit upp till ytan vid plöjningen. Då tänker han på förfäderna och -mödrarna som brukat den här åkern i generationer. De har gått här och svettats efter hästar, skurit havre med skära, bundit kärvar, räfsat och störat hö. De visste inget om lönsamhetskoefficienter. För dem var den här jorden förutsättningen för livet.

Ibland kastar Månskensbonden också en blick upp mot kvällshimlen och horisonten. Då tänker han på hur hans farfar lärde honom att förutsäga väderleken med hjälp av små tecken som en viss typ av moln i väst vid solnedgången eller hur högt svalorna flög.

Viktig kunskap som, liksom jorden, gått i arv i generationer.

Han tänker också på hur viktigt det var att någon tog över gården. Hur ett av hans allra sista samtal med farfar handlade om just detta.

När Månskensbonden tänker på de här sakerna förstår han också varför han fortfarande håller på.

Samtidigt tänker han att förfäderna nog var rätt pragmatiska människor. Om de inte hade jord att försörja sig på reste de till Amerika. Och om det funnits enklare arbete i hemknutarna som gett dem en årslön hade de då ändå envisats med att svettas på åkrarna på fritiden för en lön med minustecken framför?

Månskensbonden tror sig veta svaret även på den frågan. ”Man borde sluta”, tänker han för sig själv. Än en gång.

Jordbruksreporter, Vasabladet

Månskensbondens timlön är minus 18,20 kronor. Ändå sitter han där i sin gamla traktor och drar en gnisslande harv. Och förstår också varför, skriver ATL:s krönikör Tom Forsman.

Månskensbondens timlön är minus 18,20 kronor.

”Vansinnigt att jobba för minuslön!”

Företagande

Tom Forsman: Fritidsbondens timlön är minus 18,20 kronor. Ändå sitter han där i sin gamla traktor och drar en gnisslande harv.