Tord Karlsson

Äntligen rör det på sig. Regeringen gav i förra veckan Totalförsvarets forsknings­institut (FOI) i uppdrag att analysera den svenska försörjningsberedskapen. Resultatet ska redovisas i november och vara underlag för en kommande utredning.

Det betyder att det kommer att dröja lång tid innan några beslut kan tas och det är tänkbart att det är en helt annan regering som kommer att hantera frågan då. Men i denna fråga är samtliga partier som suttit i regering sedan 1990-talet skyldiga till nedmonteringen av vår beredskap på alla fronter. Så möjligheten till omprövning står öppen för alla och det känns som om det vore möjligt.

Särskilt glädjande är det att inrikesminister Mikael Damberg (S) i en intervju nämnde att i uppdraget ingår att studera hur Finland har organiserat krisberedskapen. Många ser deras sätt att tackla frågan som ett föredöme.

Så lät det inte 2017. När dåvarande inrikesministern Anders Ygeman (S) talade på Folk och Försvar i Sälen låg fokus på IT-säkerhet och att värna demokratin mot lögnaktig propaganda. Inget ont i det men det hjälper inte mot matbrist och hunger. Anders Ygeman underströk då att ett modernt civilförsvar inte kunde bygga på spannmålslager, regionala civilbefälhavare och skyddsmasker. Då stod inte Finlands arbetssätt särskilt högt i kurs, det var omodernt.

När nu coronaepidemin sveper fram är det just skyddsmasker som det hade behövts många fler av. Vad som är modernt eller inte kräver en djupare analys än vad Anders Ygeman var mäktig. Fokus ligger just nu naturligt nog på beredskap inom sjukvården. Men uppdraget är vidare än så och att livsme­delsförsörjningen fungerar på kort och lång sikt är livsviktigt. Livsmedelsverket har tidigare fått i uppgift att analysera vilken kost som faktiskt krävs vid höjd beredskap eller till och med krig. Det är också en viktig pusselbit.

Till skillnad från hälso- och sjukvården, där antalet aktörer har mångdubblats med både privata och offentliga utförare, har livsmedelssektorn snarare konsoliderats. Såväl jordbruket som industrin består av färre men större enheter. Det borde göra arbetet lättare, samtidigt är livsmedelskedjan precis som samhället i övrigt sårbarare med all teknik och transportberoendet.

Ett samarbete mellan statens myndigheter och privata företag inom både livsmedelsindustri och leverantörer av tjänster och förnödenheter till jordbruket kommer att bli nödvändigt. Kunskapen och möjligheterna finns i företagen, samordningen bör vara statens ansvar.

Förra beredskapsplaneringen överlevde ungefär 50 år, från andra världskriget till Berlinmurens fall. Låt oss ha minst lika lång horisont denna gång och kom ihåg att beredskap inte bara handlar om sjukvård.

Beredskap är så mycket mer än bara sjukvård. Svensk livsmedelsförsörjning måste säkras och staten bör ta sitt ansvar för ett bättre samarbete mellan livsmedelsaktörerna, tycker ATLs ledarskribent Tord Karlsson.

Fungerade livsmedelsförsörjning är livsviktigt - svensk beredskap måste breddas, tycker ATL:s Tord Karlsson.

Välkommen svängning om beredskap

Livsmedelsförädling

LEDARE | Beredskap så mycket mer än bara sjukvård - vi måste säkra livsmedelsförsörjningen, tycker ATL:s Tord Karlsson.