Utred alla olyckor!

Detta är väl känt och det finns siffror och kurvor på det mesta.

Det är nedslående att dessa kurvor inte en gång för alla kan brytas nedåt.

Antalet dödsolyckor är alldeles för högt i en näring som trots allt inte sysselsätter så många.

Genom åren har många projekt startats och krafttag tagits och oändligt många konferenser arrangerats utan att någon radikal förbättring åstadkommits.

Lantbrukets arbetsmiljökommitté, Lamk, har funnits i 30 år. Vid den årliga konferensen på Hamra gård i Tumba fanns utrymme för självkritik.

Anders Danielson, LRF och Säkert bondförnuft, förde fram tanken på en haverikommission. Vi är för dåliga att lära av erfarenheten, anser han.

Vi konstaterar att en olycka hänt och förklarar den svepande med stress, dålig lönsamhet som ger eftersatt underhåll och så vidare. Men vi går inte till botten med varför den hände.

Vem som ska vara med i haverikommissionen lämnar han öppet, men han tycker att Arbetsmiljöverket vore den naturliga initiativtagaren.

Ja, kan man på detta sätt identifiera en farlig byggnad, inredning eller maskinkedja så vore det naturligtvis bra. Man kanske inte skulle nöja sig med att analysera olyckorna, varför inte också tillbuden?

Rapportering av tillbud sker i industrin och i flygrafiken. På så sätt skulle en bank av information byggas upp, med uppgifter om vad som hände och varför incidenten inte resulterade i en olycka.

Ur denna bank måste naturligtvis uttag göras, och där kommer vi väl till problemet.

Hur ska bonden övertygas om nödvändigheten att lära av andras erfarenheter? Och fås att rapportera tillbuden? Det måste gå att göra på ett enkelt och minimalt tidskrävande sätt. Med smarta mobiltelefoner, kanske?

Klart är att fler regler, fler kontroller och mer krångel inte får ned olyckstalen.

En attitydförändring hos bonden måste till. Uppmuntran, positiva exempel med mera är förhoppningsvis en framkomlig väg.

Det är oacceptabelt att jordbruk fortfarande är det farligaste man kan ägna sig åt.