Utförsbacke om inte regeringen bidrar

Att budgeten totalt sett bantas med 3,5 procent för nästa sjuårsperiod är inget att säga om, från 994 miljarder euro till 959 miljarder.

Jordbruksbudgeten bantas däremot med cirka 12 procent, från 423 miljarder till 373 miljarder.

Det kan man till nöds gå med på då jordbruket på sikt bör göra sig av med stödberoendet och fullt ut ta betalt för vad det producerar. Men det är på lång sikt, och nästan utopiskt.

För att prutningarna ska uppfattas som rimliga måste de fördelas någorlunda jämnt. Här finns det anledning att stegra sig.

De svenska förhandlarna med statsministern i spetsen ville hellre rädda den svenska rabatten på medlemsavgiften än se till att Sverige får tillbaka mer av avgiften. Det lyckades de med, avgiften sjunker från 33 miljarder kronor per år till 32 miljarder.

Men som ATL kunde redovisa i tisdags tappar Sveriges jordbruk mer än genomsnittet på både direktstöden i pelare 1 och på landsbygdsstöden i pelare 2.

I pelare 1, som är den tunga biten för jordbruksproduktionen, försvinner 16 procent. Det är allvarligt eftersom Sverige är det EU-land som är näst mest beroende av direktstöden, enligt EU-kommissionens uträkning.

45 procent av inkomsten är gårdsstöd. Om man räknar in kostnadsläge och skatter blir det så trots att de svenska gårdsstöden är något under EU-genomsnittet.

I pelare 2, som är så omhuldad av politikerna för att miljöåtgärder bekostas av dessa pengar, försvinner 17 procent.

Det är också allvarligt eftersom det är pengar som går till det som inte går att få betalt för på marknaden. Som suggpengen, en kompensation för Sveriges fördyrande djurskyddsregler.

Landsbygdsministern har talat om att detta system skulle kunna utvidgas till andra djurslag – hur går det nu?

Det enda raka för regeringen är nu att slanta upp. För landsbygdsprogrammet måste delfinansieringen öka från dagens 50 procent.

Det är nödvändigt om det svenska jordbrukets konkurrenskraft ska bibehållas i någon mån.