Tord Karlsson

Det kan inte ha undgått någon i branschen att svensk mjölkproduktion har tappat i volym under lång tid. På 20 år har den minskat med nästan en femtedel. De senaste fyra åren har bjudit på en stadig nedgång. Förvisso syns en liten uppgång första kvartalet i år men det finns ändå skäl att vara mycket orolig för framtiden. Investeringstakten är besvärande låg.

När man listar förhållanden där Sverige avviker från andra länder och där extra kostnader drabbar produktionen kommer Beteslagen högt upp på listan. Kraven på bete i en viss omfattning ger särskilt stora gårdar merkostnader men den gör det inte möjligt att ta ut mervärde för bete hos konsumenten.

Mjölkproducenterna är delade inför Beteslagen, en del för och andra emot. LRF har hittills inte velat ta i frågan. Men nu rör det på sig. Växa ­engagerar sig och det kommer att bli en intressant diskussion på LRF-stämman i höst.

Det är viktigt med små mjölkproducenter men också viktigt med stora. Och betydelsefullt att man vågar investera. Då krävs att svenska särregler ifrågasätts och vid behov förkastas. Det jämställer produktionen med den i konkurrentländerna.

Däremot är frågan hur viktig en viss mängd bete är för förtroendet och vilket mervärde det kan ge. Risken finns att det blir ”mellanmjölk” av alltihop och man blir besviken när man ska ta betalt.

Arla provade i fjol att sälja sommarmjölk som lovade extra betesgång ­utöver lagkraven. Bönderna fick några ören extra men tyvärr tog man inte mer betalt i butiken så som marknadstest var det utan värde.

Kravmjölken är det hittills mest lyckade specialsortimentet med en rejäl marknadsandel. Men det har haft problem med överproduktion, svårigheter med logistik och på senare år en vikande marknad.

Men det lockar att hitta produktionssätt som ger ett ordentligt mervärde, mjölkproduktion med extra allt. De små försök som har gjorts med så kallad gräsmjölk, där gräs utgör i princip hela foderstaten, har inte lyckats kommersiellt.

Det har nu startat ett intressant forskningsprojekt på Ultuna där man ifrågasätter en mycket invand föreställning – att kalven ska tas från kon snarast, eller inom Kravproduktion ett dygn, efter kalvning.

Forskningen går ut på att utreda konsekvenserna av att kalven får gå med kon och dia ett antal veckor och sedan ha kontakt i flera månader. Det är ett spännande försök till mer naturlig mjölkproduktion som kan bli intressant som specialproduktion.

När man sett hur kalvarna presterar som mjölkkor kan man dra slutsatser, både biologiska och ekonomiska. Om det visar sig att det är en framkomlig väg och en rimlig merkostnad skulle det kunna vara en bärande del av ett exklusivt mejerisortiment.

Frågan är vem som i så fall kan förverkliga det med den logistik och marknadssatsning det kräver. Klarar Arla och de andra kooperativen det eller är det för komplicerat? Eller blir det en större gård som satsar eller varför inte en grupp av gårdar i en trakt. Det blir spännande att se.

Men först gäller det att stärka den vanliga mjölkproduktionen. Utan lönsamhet tar importmjölken över.

Svensk mjölkproduktion har tappat i volym under lång tid. Utan lönsamhet tar importmjölken över, skriver ATL:s Tord Karlsson.

Inte betet som ger mjölk med extra allt.

Ledare: ”Utan lönsamhet tar importmjölken över”

Marknad

Nu gäller det att stärka den vanliga mjölkproduktionen, skriver ATL:s Tord Karlsson.