USA är vad vi har att konkurrera med

En sak som däremot nästan aldrig omskrivs är det amerikanska jordbruket. Men det finns undantag. LRF:s utmärkta nyhetsbrev Internationella Perspektiv har nyligen gjort det (se www.lrf.se). En och annan förutfattad mening om den amerikanska jordbrukspolitiken ställs på huvudet vid läsningen.

För det första är det ingen krisbransch. På Chicagobörsen har priset på majs det senaste året stigit med 90 procent, på sojabönor med 40 procent och på vete med 55 procent.

Animalieproducenterna drabbas av höga foderpriser, men på det hela taget är det högkonjunktur i jordbruket i en tid när resten av ekonomin kämpar för att återhämta sig efter finanskrisen 2008, enligt Internationella Perspektiv.

USA är världens ledande exportör av jordbruksprodukter och överskottet bidrar med att minska landets totala handelsunderskott. Det är frestande att jämföra med Sverige som hade skogen som stötdämpare. I USA kan jordbruket vara räddningsplankan.

Nå, frånvaron av kris beror väl på att det är så subventionerat, tänker man. Nej, OECD har utvärderat USA:s jordbrukspolitik och kommit fram till att jordbruket får relativt lite stöd, både i förhållande till sektorns storlek och till övriga OECD-länder. Men det finns utrymme för ytterligare marknadsorientering och förenklingar.

Ungefär som för oss och EU:s jordbrukspolitik, alltså. Både USA och EU ska ha ny politik från 2014, och båda funderar på budgetneddragningar och hur vatten- och klimatfrågor ska tacklas av jordbruket.

Strukturrationaliseringen fortsätter där som här, även om antalet jordbruk i USA faktiskt ökar något, men de som tillkommer är små och hobbybetonade. Totalt gäller att allt större företag står för allt större del av produktionen.

Utmärkande för USA är att produktionen blir allt mer specialiserad, många odlar bara en eller ett par grödor, och att produktiviteten stiger. Under de senaste 30 åren har produktiviteten i genomsnitt ökat med 2,1 procent per år.

Det är vad vi har att konkurrera med.