Marcus Frennemark

– De är till salu, om det trots allt finns efterfrågan på dräktiga suggor, annars får de grisa och sedan gå till slakt, säger Ulrika Persson till ATL.

Hon och maken Håkan Persson har 130 suggor och bra produktionsresultat, 28,5 grisar per årssugga. Men verksamheten är inte lönsam längre. De köper färdigfoder till djuren och foderpriset har ökat med en krona kilot. Det gör 350 000 kronor på årsbasis för dem.

Lägg till det ett sänkt pris på smågrisarna, som gör att intäkterna minskar med 650 000 kronor, och resultatförsämringen kan summeras till en miljon.

– Jag tycker det är fantastiskt roligt med grisar, men det finns en gräns för hur mycket pengar man kan sätta in i företaget för att det är roligt, säger Ulrika Persson.

Ulrika Persson slutar som smågrisuppfödare. Bilden från Örjan Bertilssons stall.

Håkan Persson driver också en mekanisk verkstad på gården. Han ska öka arbetsinsatsen i den när grisarna försvinner.

Ulrika Persson vet inte ännu vad hon ska göra i stället:

– Jag tycker det är ledsamt. Vi har blivit effektivare hela tiden med allt fler grisar per sugga, men det räcker inte.

Ulrika Persson, grisföretagare på Hällarps gård utanför Falkenberg, har bestämt sig för att sluta efter 20 år som smågrisproducent.I förra veckan seminerades den sista gruppen suggor på gården.

"De är till salu, om det trots allt finns efterfrågan på dräktiga suggor, annars får de grisa och sedan gå till slakt", säger Ulrika Persson till ATL.

Hon slutar efter 20 år som smågrisproducent

Lantbruk

I förra veckan seminerades den sista gruppen suggor på Hällarps gård utanför Falkenberg.