Ännu så länge har få vindkraftsverk monterats ned i Sverige, men då en möllas livslängd beräknas till cirka 20 år kommer frågan på sikt att bli alltmer aktuell.
Turbinägarna ska betala återställningen
Det är ägarna av vindkraftverken, inte markägarna, som är skyldiga att efterbehandla marken när ett vindkraftsverk tas ned. Det slås fast i en ny vägledning från Energimyndigheten och Naturvårdsverket.
I en färsk publikation ger myndigheterna rekommendationer om vad vindkraftsägaren ska tänka på när det gäller efterbehandling av mark, men också tidsplanering och ekonomisk säkerhet. Rekommendationen gäller inte bara verk som tjänat ut utan också i de fall ägaren väljer att ta ner första generationens vindkraftsverk för att ersätta dem med nya och mer effektiva vindsnurror.
Förberedd inför nedmontering
— Tanken med rekommendationen är att förekomma den nedmontering som kommer att ske löpande framöver, säger Ingrid Johansson-Horner, handläggare på Naturvårdsverket.
När ett vindkraftverk monteras ned bör efterbehandlingen utgå från vad mark- eller vattenområdet är tänkt att användas till i framtiden, heter det i vägledningen. För skogs- eller åkermarkmark gäller att det bör finnas 50 centimeter respektive en meter jord ovanför fundamenten, men i nivå med omgivande mark. Här har synpunkter från Skogsstyrelsen och Jordbruksverket inhämtats.
Det slås också fast i vägledningen att det är kraftverksägaren som står för notan för nedmontering, markbehandling, borttransport av allt material och återställande av platsen.
- Vår rekommendation är att man redan i sin ansökan om att bygga vindkraftverket visar hur man har tänkt sig nedmonteringen. Medel ska också finnas avsatta och tillgängliga för tillsynsmyndigheten, säger Ingrid Johansson-Horner
Vägledning blir normgivande
Hon räknar med att vägledningen kommer att bli norm i branschen, trots att det inte är frågan om lagstiftning.
-I och med att vi förankrat brett och många myndigheter varit inblandade så känner vi att den väger tungt. Även rekommendationer från myndigheter kan bli praxis, som till exempel när det gäller bullernivåer för vindkraft, säger Ingrid Johansson-Horner.
Vägledningen har tagits fram i samverkan med andra myndigheter men också branschorganisationer och vindkraftföretag.