Niklas Larsson

Gårdens uttjänta skördetröska hade inget värde på begagnatmarknaden och till skrotarna i södra Sverige var det långt. Istället blev den en självgående inplastare.

När den gamla tröskan var för utsliten för att göra ett bra jobb i skörden kom han på att den kunde få en ny roll på gården. Efter lite arbetstid och hjälp från en verkstad fungerar den som en självgående inplastare med lagringsutrymmen.

Robert Nilsson har en gård med fjällkor i Svartlå utanför Boden i Norrbotten. I vallskörden har han använt en norsk inplastare som gjordes för att vara enkel. Den kan köras av en mindre traktor med ett tipputtag och en retur i hydrauliken. Körtekniken med inplastaren är att man kör traktorn bakåt och rullar balen framför sig. Många har invändningar och säger att det måste bli hål i plasten när balen rullas på marken men enligt Robert blir det inte det.

En grannes traktor användes till att köra inplastaren och den hade en så kallad kryplåda. Nackdelen med ekipaget var körställningen som blev obekväm när inplastaren skulle backas.

– Det var ett syndastraff att sitta vänd bakåt, säger Robert Nilsson.

Grannen kunde inte vara med i samarbetet längre och Robert provade med en egen traktor som gick lite för fort. För att hålla ned farten var föraren tvungen att slira på kopplingen ibland. Det var då han kom på att han kunde använda en BM Volvo S 830 tröska från 1971 som var utsliten i tröskverket och låta den bli en slags extra traktor som kunde driva inplastaren.

– Jag tänkte att skärbordet borde vara ungefär lika tungt som plastaren, förklarar Robert Nilsson.

Hydraulsystemet på en S 830 är inte av den större storleken men Robert trodde nog att det hade kapacitet nog att i alla fall lyfta inplastaren. Till drivningen tog han hjälp av en lokal verkstad som gjorde ytterligare ett hydraulsystem som hade kraft nog att driva inplastaren. Verkstaden monterade också en trepunktslyft på tröskan, på samma plats där skärbordet normalt hänger. I toppstångsfästet placerades en kedja.

Förutom cylindern revs innanmätet i tröskverket bort. Istället byggdes en plåt in där som fungerar som hyllplan och förvaring för till exempel plasten till balarna. Tröskan blev lite för lätt där bak och det var tvunget att ha en motvikt för att få styrförmåga men även för att tröskan inte ska tippa framåt vid inbromsning. En bit järnvägsräls fungerade väl som motvikt.

Nu har Robert Nilsson använt den självgående maskinen i 12-13 år och som mest plastat 200 balar på samma dag. Inköpspriset för själva plastaren var 25 000 kronor och den köptes 1992.

– Den är enkel att köra och ersätter en traktor, gamla tröskor har ändå ingen begagnat marknad i Norrland, säger Robert Nilsson.

Ursprungsmaskin: Skördetröska, BM Volvo S 830, 1971.

Drivning till inplastaren: Ett extra hydraulsystem.

Arbetstid: Några dagar för att montera ut innanmätet i tröskverket och vid monteringen. En verkstad byggde trepunktslyft och hydraulsystem.

Kostnad: Inplastare 25 000 kronor (1992). Skördetröskan hade inget värde på begagnat marknaden. Verkstadsjobb för 7 000 kronor. Egen arbetstid.

En sliten tröska. En bakvänd inplastare. Lite järnvägsräls. Lägg till en stor dos finurlighet. Så kan en uttjänt maskin få nytt liv och nya arbetsuppgifter.