Trist med glesare nät av återförsäljare

CNH avser att sköta distributionen i de nordiska länderna i egen regi från Köpenhamn. Reservdelar ska skickas från ett lager i Tyskland.

För svenska bönder blir effekten att CNH:s märken Case IH och New Holland inom två år ska säljas av olika, och troligen en hel del nya, återförsäljare.

CNH sällar sig nu till John Deere och Agco som har egna distributionsföretag för den svenska marknaden. Det är trist att ett privat importföretag som Söderberg & Haak, som importerar en rad maskiner från olika tillverkare, blir uppsagt och dess utbyggda återförsäljarnät ersätts med ett glesare.

De flesta stora tillverkare strävar efter att ha ett komplett sortiment av maskiner. Man kan befara att tillverkarna kommer att knyta återförsäljarna hårdare till sig med exklusivitetsavtal – bara det egna märket får säljas av en återförsäljare. Det begränsar bondens valmöjligheter.

Visst måste handeln följa med utvecklingen som bland annat innebär att allt färre bönder köper allt färre men större och dyrare och mer komplicerade maskiner.

Alla parter måste se om sitt hus. För en tillverkare kan det kanske verka klokt att ha ett eget återförsäljarnät.

Och visst kan det vara frestande för bonden att köpa en parallellimporterad traktor eller importera en på egen hand. Men det finns risker med sådant.

Kostnader för till exempel specialkompetens hos teknikerna får då slås ut på färre enheter, och när den kompetensen efterfrågas blir den dyr. En av importörens viktiga uppgifter är att utbilda tekniker.

För bönderna är det viktigt med snabb och säker service. De dyra maskinerna får inte stå stilla under de arbetsintensiva perioderna. Servicepunkterna får inte bli för glest utspridda över landet.

Det kostar naturligtvis att hålla en sådan organisation, men alla led i maskinhandeln, liksom i vilken annan näringskedja som helst, måste i sund konkurrens med andra aktörer kunna tjäna pengar. Då servas bonden bäst.