Ulf Aronsson

I en tallskog är det alltid ljusare än i en granskog, oavsett ålder. Det ger mer bärris som viltbete på marken.

När tall ersätts med gran ändras också markfloran rejält. Det kommer kanske inte som en överraskning för de som är ute i skogen, men i sin doktorsavhandling vid SLU i Alnarp har Lisa Petersson satt siffror på förändringarna. Hon har jämfört 60 trädslagsrena bestånd av tall respektive gran i åldrarna 30, 55 och 80 år, belägna mellan Växjö och Kalmar.

Den stora skillnaden är att tallbestånden alltid är ljusare, oavsett ålder, vilket i sin tur ger effekter på markfloran. I tallskogen är ungefär hälften av marken täckt av blåbärs- och lingonris. I granskogen handlar det om några få procent, och först i de 80-åriga bestånden är andelen bärris drygt 10 procent.

”En anledning till att markägare väljer bort tallen är oron för betesskador av älg och annat klövvilt. I djurens naturliga kost är bärris en viktig del, när riset minskar eller försvinner ökar pressen på tallplantor. På så sätt medverkar övergången till gran till att förvärra betesproblemen på den kvarvarande tallen”, säger Lisa Petersson i ett pressmeddelande.

Även om markfloran inte är så utbredd i granbestånden så finns det fler arter där än i tallskogen. En anledning är att andra växter inte behöver kämpa mot bärriset, men också på att granskogen ofta är anlagd på gammal jordbruksmark där det finns en stor fröbank i jorden.

Hård viltbetning får skogsägarna att välja gran i stället för tall. Samtidigt som det då blir mindre tall att beta minskar också tillgången på ett annat viktigt foder - bärris.

Gran i stället för tall har dubbel negativ effekt på betestillgången.

Mer gran i skogen ger mindre mat på marken

Skog

Hård viltbetning får skogsägarna att välja gran i stället för tall. Samtidigt som det då blir mindre tall att beta minskar också tillgången på ett annat viktigt foder - bärris.