Tiderna förändras – och vi med dem

I Kina ökar konsumtionen motsvarande ett Tyskland om året, sa Anders Borg när han gästtalade vid LRF:s stämma i veckan. Många människor får det bättre och konsumerar mer. Kött, till exempel, och det är ju bra från bondesynpunkt.

Men samtidigt påpekade Anders Borg att världen aldrig har varit så skuldsatt som nu.

Förändringar som för oss i den rika världen handlar om några procentenheters inflation innebär för ett fattigt land att ytterligare ett antal miljoner människor inte kan äta sig mätta. Det tål att tänka på.

Även här på hemmaplan och i LRF-sfären sker förändringar. Inte så stora som på Anders Borgs globala plan, men ändå.

Avgående ordförande Lars-Göran Pettersson spår att en diskussion om importerad mat kommer. Hur mycket kan vi i rika Sverige importera när världens matproduktion måste fördubblas för att alla ska kunna äta sig mätta?

LRF har förändrats under Lars-Göran Petterssons tid. Han hävdar att LRF har gått från kamporganisation för ett särintresse till att uppfattas som någon som har lösningar på en hel del samhällsproblem. Nu ska man till och med samarbeta med livsmedelskedjorna.

Samtidigt måste LRF hantera det som man kallar värderingsförskjutningar – allt fler får allt längre till modernäringen. Folk tror att mat alltid kommer att finnas i överflöd och bryr sig inte alls om någon sårbarhets- och försörjningsproblematik.

Ordförandebytet innebär dock ingen större förändring av LRF:s linje. Nyvalda Helena Jonsson har som sin stora uppgift att vända den nedåtgående trenden för svensk livsmedelsproduktion.

Vid en pressträff framförde hon synpunkten att EU:s jordbrukspolitik är för mycket inriktad på att bevara, och att EU-stöden försvårar för strukturrationalisering och för unga att etablera sig. Politiken borde innehålla mer av utveckling och innovation.

Det var oväntat. Det lät ju nästan som om det kom från en militant folkpartist. Som sagt, förändringar kommer, men det kanske inte enbart är en förbannelse.