facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Teknisk utveckling ödesfråga för skogen

Teknikutvecklingen har lett till ökad produktivitet inom skogsbruket. Men utveckling kostar och offentliga pengar behöver nu skjutas till, skriver ATL:s politiske redaktör Lars Vernersson.

Det var oroväckande uppgifter som presenterades på Skogens dag i Stockholm.

Vid konferensen, med bland annat Skogtekniska klustret och Länsstyrelsen Västerbotten som arrangörer, diskuterades människa, maskin och produktivitet. Vid millennieskiftet bröts den långa och branta uppgången i produktivitetsutvecklingen i skogen. Hur ska vi öka den igen?

Jo, genom fortsatt teknikutveckling och bättre förarutbildning. Holmen Skog visade statistik över prestationen hos skördarförare; de bästa kan avverka dubbelt så mycket som de sämsta på samma tid. (Se artikeln i ATL:s papperstidning 30/1, sidan 18.)

Det är här teknikutvecklingen kommer in. Visst kan man drömma om tekniksprång och nya drivningssystem men sådant kommer trots allt sällan. Att förfina befintlig teknik innebär också vinster. Genom att automatisera mer höjs prestationen hos både hög- och lågpresterande förare, men mest för de senare.

Att köra skogsmaskin är ett tufft jobb, så förbättrad förarmiljö är också något som höjer prestationen.

Men utveckling kostar. Det är ett särskilt problem i skogsmaskinbranschen eftersom maskinerna är komplicerade och dyra samtidigt som världsmarknaden är rätt liten. De nordiska kortvirkesmaskinerna är särskilt avancerade och effektiva men också dyra. Kostnader ska alltså slås ut på få maskiner.

Utvecklingen sker dessutom ofta i små och medelstora företag med begränsade resurser, men de kan i alla fall vara världsledande på sitt område.

Offentliga pengar måste skjutas till, för att produktivitetskurvan ska vända uppåt och för att Sverige – tillsammans med Finland – också framöver ska vara världsledande på skogsteknik.

Vid konferensen vädrades missnöje med hur statliga Formas fördelar forskningspengar. De går till forskning längs hela kedjan från själva skogen och miljön till nya slutprodukter, men knappt någonting går till länken mitt emellan: hur virket kommer ut ur skogen. Om inte det kan ske rationellt kan inte skogen fullt ut ge allt det goda vi förväntar oss av den.

Pengar måste fram. Oavsett vilken regering och vems budget som för tillfället gäller. För det är, som Holmen Skogs skogsbrukschef Jan Åhlund uttryckte det, en ödesfråga för en svensk basnäring.