För ganska exakt ett år sedan skrev jag en krönika här i ATL, <a href="https://www.atl.nu/kronika/vi-maste-behalla-forspranget-i-antibiotikakampen/">”Dags att klättra ned från vår låga stapel?</a>. Den handlade om att allt fler länder är på frammarsch när det gäller att sänka sin antibiotika­förbrukning, och inte minst att marknadsföra detta, och att det kan bli en konkurrensnackdel för Sverige eftersom vi – trots att vi bevisligen använder minst antibiotika till djur i hela EU – inte har uppföljningssystem som gör att vi kan redovisa annat än på nationell nivå.

Min spaning var då att vi inte skulle kunna luta oss mot den låga svenska förbrukningsstapeln i all evighet och att den svenska produktionen skulle komma att behöva redovisa sin förbrukning mer detaljerat. Frågan var om denna förändring skulle vara marknadsdriven eller som en följd av myndighetskrav.

Frågan har delvis fått ett svar. Vi vet nu att ett myndighetskrav kommer. Det är en del av en EU-förordning om veterinärmedicinska produkter som innebär ett krav på medlemsländerna att börja rapportera antibiotikaförbrukning på djurslagsnivå. Slaktgris och slaktkyckling är först ut från och med 2024 och två år senare följer resten av de livsmedelsproducerande djuren.

Vad innebär då detta nya krav, och behöver vi i branschen förbereda oss på något sätt?

Till att börja med behöver vi vara medvetna om att den lilla svenska nationella stapeln inte är någon garanti för att alla delar av svensk köttproduktion har en låg antibiotika­förbrukning.

Den innebär visserligen att många produktionsgrenar har en antibiotikaanvändning som är väldigt låg. Men troligen också att det finns de som ligger på en nivå som har utrymme för förbättring – och i och med det nya rapporteringskravet kommer de här skillnaderna att bli officiellt jämförbara. Det vill säga att det kommer att finnas skillnader mellan djurslagen men också mellan produktionsgrenar inom djurslagen.

Detta kan bli en kommunikativ utmaning gent­emot konsumenter som i dag är väl medvetna om att svenskt kött, som gemensam nämnare, har ett lågt antibiotikaavtryck. Även om det är fakta som inte kommer att förändras så tror jag att respektive djurslag bör ha en kommunikation på plats kring vilket ”normvärde” som är aktuellt för produktionen, och vilka mål och arbetssätt som finns kopplade till detta.

Sedan handlar det inte bara om att kunna behålla marknadspositioner utan också om att faktiskt ta ytterligare kliv mot lägre sjuklighet och bättre produktionssiffror, och att fortsätta gå i bräschen för god djurhälsa och låg antibiotikaanvändning. Antibiotikaförbrukning är helt enkelt ett viktigt nyckeltal som vi bör använda bättre.

Jag avslutar denna krönika ordagrant som jag gjorde för ett år sedan: Vi ska inte sluta att vara stolta över den svenska låga antibiotikastapeln men om vi tittar på dess komponenter kommer vi att hitta områden som kan bidra till att göra den ännu lägre. Då kan vi också koppla greppet om vårt försprång gentemot övriga Europa.

Ebba Schwan, djurhälsoveterinär, Gård & Djurhälsan

Antibiotikaförbrukning är helt enkelt ett viktigt nyckeltal som vi bör använda bättre, skriver ATL:s krönikör Ebba Schwan.

Antibiotikaförbrukning är ett viktigt nyckeltal som vi bör använda bättre, skriver ATL:s krönikör Ebba Schwan.