Ordförandelandet Cypern har presenterat ett underlag som landar på 983 miljarder euro, 50 miljarder under EU-kommissionens oprutade budgetförslag.
Det har retat upp vår EU-minister, Birgitta Ohlsson, FP. Hon vill banta mycket mer med tanke på hur medlemsländerna måste strama åt.”Det är oacceptabelt att jordbrukspolitiken är nästan helt undantagen från besparingar. 40 procent av EU:s budget går fortfarande till jordbruket - som sysselsätter 5 procent av arbetskraften och bidrar med endast 1,5 procent av EU:s BNP”, säger hon i ett pressmeddelande med rubriken "EU-budget för framtiden, inte för femtiotalet"EU-ministern vill se satsningar på forskning, utrikespolitik och infrastruktur, med motiveringen att EU står inför stora utmaningar, och för att konkurrera med USA, Kina och Indien måste vi investera i tillväxt.Det är naturligtvis inget fel i det, men det är oroväckande att det är jordbruket som ska släppa till pengarna. För 100 procent av EU:s medborgare måste äta. Det verkar som om Birgitta Ohlsson bortser från detta, eller som om hon tycker att det är bättre om EU importerar maten. Det är nämligen en utmaning att konkurrera med USA och andra länder när det gäller livsmedelsproduktion också.Om EU:s konkurrenskraft på detta område urholkas ännu mer är snarare ett allvarligt problem än lösningen på de utmaningar Birgitta Ohlsson pekar ut. Här är Sverige ett sorgligt exempel. Vi har monterat ned vår livsmedelsproduktion så att vi är ytterst importberoende. Sveriges alla lantbrukare skulle inte kunna försörja ens en enda av Europas storstäder med mat.Är det inte lite genant för politikerna? Och ska de nu aktivt arbeta för att EU ska gå samma väg?Att strida för en bantad budget och för bibehållen svensk rabatt på medlemsavgiften är fullt motiverat. Men att rycka undan mattan för jordbruket som Birgitta Ohlsson vill är fel. För då blir det som när den gemensamma jordbrukspolitiken skapades, Europa försörjer sig inte självt utan måste lita till andra länder.Då behöver vi verkligen en budget för femtiotalet.Sverige är sorgligt beroende av import
Det börjar dra ihop sig till slutförhandlingar om EU:s långtidsbudget 2014-2020 och därmed vad som väntar för den nya jordbrukspolitiken.