Jan Magnusson

På den mönstergård som drivs av en kristen samarbetsorganisation, står sex bikupor. Gården ligger utanför staden Cárdenas, ett tiotal mil öster om huvudstaden Havanna och bikuporna har en, i svenska mått mätt, inte helt vanlig form. De är omisskännligt lika de på 1960-talet så populära TV-figurerna Humle och Dumle.

– Det är jordbin som vi har haft i kupor i tre år nu, berättar Rolando Calvo, som är industriingenjör och svarar för det biologiska utvecklingsarbetet på gården.

Till skillnad från de vilda afrikanska bina sticks inte de jordbin som används på gården.

– Vi använder jordbina för pollinering av våra 120 olika fruktträd. Och det har redan visat sig att vi får bättre skördar tack vare dem, fortsätter Rolando Calvo.

Men är det inte Humle, eller möjligtvis Dumle, från det på 1960-talet så populära svenska barnprogrammet på TV? Nej, det är faktiskt en bikupa på mönstergården utanför staden Cárdenas på Kuba.

Honungen som bina producerar säljs inte på marknaden, den används på gården.

Att samla honung har långa traditioner i Kuba, men det var först när svenska immigranter byggde upp en liten koloni i sydöstra delen av landet i början av 1900-talet som biodling kom till Kuba.

När svenskarna i den lilla byn Bayate började bygga hus åt vilda bin – i ett försök att tämja dem – skakade kubanerna först oförstående på huvudet. Men de insåg snart värdet av biodling.

I dag har de flesta glömt att det var svenska nybyggare som förde med sig bruket att hålla tama bin till Kuba. Rolando Calvo håller det dock för troligt att det verkligen var så.

– Ni är mycket originella, ni svenskar, säger han med ett leende.

Liksom svenska lantbrukare har mönsterjordbrukare på Kuba insett bins värde för pollineringen, men också deras betydelse för att hålla den biologiska mångfalden vid liv.

Den svenska kolonin tog biodling till Cuba.