På Gårdarp i Mellanskåne driver Per-Ola och Marie Wilhelmsson uppfödning av slaktungnöt. De köper in dikalvar av köttras på hösten och har dem på gården i 8-10 månader. När de går till slakt vid 15-16 månaders ålder snittar tjurarna 375 kilo i slaktvikt.
Svensk tjuruppfödning får gott betyg
ROLSBERGA
Djurens tillväxt imponerade på Edward O’Riordan när han besökte Marie och Per-Ola Wilhelmsson och studerade deras tjuruppfödning.
– Det är en imponerande tillväxt, säger den irländske experten Edward O’Riordan.
Tjurarna på Gårdarp föds upp med fri tillgång på grovfodermix som kompletteras med en begränsad giva av spannmål och koncentrat.
Edward O’Riordan konstaterar att foderstaten skiljer sig en del från vanliga slutuppfödningsmodeller på Irland. Där kompletteras gräsensilaget oftast med enbart koncentrat och slaktmognadsåldern blir högre.
Den exportinriktade irländska nötköttsbranschen ser sig om efter nya marknader inför Brexit. Ögonen faller på den köpstarka östkustmarknaden i USA. Idén är att erbjuda amerikanerna ett koncept med irländsk premiumbiff, som är helt och hållet gräsbaserad.
– Vi har satt i gång ett försöksprojekt och köpt in 130 dikalvar i höst. De har kastrerats och de ska födas upp hela vägen fram till slaktmognad på enbart gräs och ensilage, berättar Edward O’Riordan.
Uppföljningen viktig
Uppföljning av produktionsresultatet är viktigt för Wilhelmssons på Gårdarp. Tjurarna vägs var sjätte vecka och de räknar noga, inte bara på vikten utan även på värdetillväxten per dag. Det är skillnaden mellan djurets slaktvärde och inköpsvärde dividerat med antal dagar i på gården.
– Det ska täcka alla kostnader samt lämna ersättning för arbetet vi lägger ner på djuren. Det är ett bra nyckeltal och det ger oss möjlighet att göra jämförelser mellan åren, säger Per-Ola Wilhelmsson.
Ett normalår brukar Gårdarp köpa in 230-250 dikalvar. I höst har det inte blivit fler än 170; det är vad fodret räcker till, bedömer de. De prövar flera okonventionella fodermedel i vinter. Rapshalmen har bärgats och blandas i mixen. Oljerättikan som såddes som mellangröda har också skördats liksom spillsäd efter spannmålsgrödorna.
– Men fodret är dyrt. I bästa fall tror jag vi kan ha en tusenlapp per djur kvar till arbetet, säger Per-Ola Wilhelmsson.
