Marion Palm

Lammproducenten Johnny Nederman på Hornsunds gård är med i ett projekt som ska leda till att svenska bönder får betalt för sin ull.

Från utskälld korsningsull till omtyckt material i finstickade tröjor från svenska varumärken som Filippa K och Röjk. Så beskriver Claudia Dillmann, projektledare på Svenska Fåravelsförbundet utvecklingen för ull från korsningen Fin dorset, Finullsfår och Dorset, över de senaste åren.

De första leveranserna i projektet gjordes från <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/svensk-ull-fran-soptippen-till-modehusen/">Tomas Olsson på Norrby gård</a> i Kungsör hösten 2018. Nu har det växt och totalt är drygt ett femtiotal fårbönder och runt tjugo modeföretag inblandade i ”Swedish wool initiative” som det nu avslutade projektet har mynnat ut i.

Johnny Nederman producerar ett ton ull om året och siktar på minst 50 kronor kilot i betalning.

– Intresset är jättestort. Tidigare har ullen mest setts som en kostnad, både för klippning och att transportera bort ullen. Men nu ser jag att allt fler börjar räkna den som en intäkt och det är jätteroligt. Det här är en revansch för svensk ull, säger Claudia Dillmann.

En fårföretagare som var snabb att hoppa på projektet var Johnny Nederman på Hornsunds gård i Flen. Han berättar att det första mötet med representanter från modeindustrin var överväldigande.

Claudia Dillmann har ansvarat för projektet från Fåravelsförbundets sida och hon kommer att fortsätta jobba med att öka användandet av svensk ull. ”Mitt mål är att det ska finnas ett plagg av svensk ull i varje garderob.”

– Vi har slängt vår ull på tippen och fått betala för både klippning och transport, men nu har vi en helt ny position. Jag som lammproducent kom in bland modegurus och här är jag i fokus och de vill ha vår ull. Det var en rolig känsla att vi har kommit så pass långt, säger han.

På gården finns 500 tackor och de klipps två gånger om året. För att sköta sorteringen så smidigt som möjligt görs det direkt vid klippningen. Sorteringen innebär mer jobb, men den extra betalningen gör det värt det. Johnny Nederman har också en egen packningsmaskin och när ATL besöker gården är fårbonden Kalle Grandin på plats och får hjälp att packa sin ull. Men att öppna upp gården för andra producenter som ullcentral eller packningsplats är inte aktuellt enligt Johnny Nederman.

Ullpackningsmaskinen på Hornsunds gård följde med när Johnny Nederman tog över arrendet. Den kommer till god användning när ullen ska säljas och skickas vidare.

– Det är en smittorisk att ta in ull från okända besättningar bland våra djur. Logistiken är en viktig sak som måste lösas, men att ha ullcentraler på djurgårdar är ingenting jag tror på. Då är det bättre att de lokala fåravelsföreningarna fungerar som ullcentral för det blir dyrt om varje gård ska investera i egna maskiner.

Claudia Dillmann håller med om att uppsamlingsplatser och logistik är viktiga punkter som måste lösas för att kedjan från fårföretagare till modeindustrin ska fungera.

– Ullstationer behöver vi många fler av och de måste vara strategiskt utplacerade i landet så att vi kan packa och frakta ullen på ett bra sätt.

Johnny Nederman har fått bra respons från modeindustrin: ”Jag som lammproducent kom in bland modegurus och här är jag i fokus och de vill ha vår ull. Det var en rolig känsla att vi har kommit så pass långt”.

I nuläget tvättas ullen i Belgien och mycket av ullindustrin finns utomlands. Transporten för den svenska ullen har hittills varit inom Europa och det är Johnny Nederman nöjd med. Claudia Dillmann på Svenska fåravelsförbundet ser däremot potential i att satsa på den inhemska industrin.

– Det finns mycket ull i Sverige och det är roligt om vi kan få fler arbetstillfällen relaterade till ull, säger hon.

Johnny Nederman väntar nu på att få leverera sin första ull till modebranschen och han räknar med att sälja det ton ull som produceras på gården varje år för minst 50 kronor kilot.

– Det är en kvalitetsprodukt och den ska kosta pengar och säljas lite mer exklusivt. Vi ska tjäna pengar på det här och vi ska se till att hålla pengarna inom branschen. Det är vår ull, vi ska tjäna pengar.

Fåren på gården är av raserna Finullsfår och Dorset. Korsningsullen har gått från att ha dåligt rykte till att efterfrågas av bland annat modeföretaget Filippa K och friluftsmärket Röjk.

Nu börjar allt fler fårbönder räkna ullen som en intäkt, tidigare har mycket svensk ull hamnat på tippen.

<h3>Fakta: Ull i Sverige</h3>I Sverige produceras 1 200 ton ull varje år. Enligt Claudia Dillmann på svenska fåravelsförbundet kan ungefär hälften av den ullen, 600 ton, användas till kläder medan ull från bland annat Texel funkar bra som stoppning i möbler i stället för syntetiska material. En viktig aspekt för att få bra betalt för sin ull är att ta reda på vad den har för micronvärde. Ju tunnare fibrer ullen har, desto mjukare och finare är ullen. Micron står för tusendels millimeter och det är termen som används för att mäta fibrernas tjocklek – ju lägre micron tal desto tunnare fibrer.2017 importerades 219 ton tvättad råull och 1 240 ton kardad ull och garn till Sverige och det totala värdet låg på 250 miljoner kronor. Samtidigt slängdes mer än två tredjedelar av ullen som produceras i Sverige, 851 ton.Källa: Svenska fåravelsförbundet, Claudia Dillmann, SCB.<h3>Fakta: Modeföretag i projektet</h3>Här är ett urval av de företag som vill använda svensk ull i sin produktion. Filippa KRöjkAcne StudiosMini RodiniIsbjörn of SwedenA new SwedenLexingtonSeger Europe ABOur LegacyTiger of Sweden

Svensk ull är hett i modebranschen. Den ökade efterfrågan kan ta ullen från onödig kostnad till ny inkomstkälla.– Vi ska se till att hålla pengarna inom branschen, säger Johnny Nederman som ska sälja sin korsningsull till Filippa K.

Lammproducenten Johnny Nederman: ”Vi ska se till att hålla pengarna inom branschen”.