Svensk uppfödning i topp - trots allt

Budskapet upprepas om höga kostnader, låga avräkningspriser och usel lönsamhet. Ingen handelskedja vill betala för de svenska särreglernas merkostnader. Sverige brukar hamna i botten på alla jämförelser som inte handlar om salmonellafrihet och antibiotikaanvändning eller hur lite jordbruket påverkar miljön jämfört med andra länder.

Det är likadant i den nya rapporten från Jordbruksverket, LRF och LRF Konsult, Grön konkurrenskraft – produktivitet i Sverige och i konkurrentländer. Några exempel ur den:

Svenskt jordbruk lider av ett högt kostnadsläge.

Sverige har högre kapital- och arrendekostnader än jämförelseländerna.

Sverige är det land vars animalieproduktion minskat mest av de jämförda länderna under perioden 2005-2012.

I Sverige har mjölkinvägningen fallit med 13 procent mellan 2000 och 2012, den största minskningen bland de tio länderna i jämförelsen.

Men letar man hittar man också det positiva. Nämligen i det som rapporten egentligen handlar om, primärproduktionens produktivitet. Svenska mjölkföretag kan till exempel producera mycket mjölk per kilo foder. Det finns svenska mjölkföretag som hävdar sig väl i den internationella konkurrensen.

Svenska grisar växer bra och är friska, och vår slutuppfödning av mjölkrastjurar är konkurrenskraftig.

Och det är roligt att läsa följande rubrik: Svensk växtodling hänger med i den internationella konkurrensen.

Framför allt måste man ge alla jordbrukare en eloge för att de kämpar på. Vi har goda förutsättningar i mark, vatten och klimat samt gott djurmaterial och välutbildade bönder. Ändå går det utför med den svenska produktionen.

Det är stort att i detta läge ständigt förbättra produktiviteten och trots det som missgynnar framhärda i att producera jordbruksprodukter av hög kvalitet.

De svenska bönderna behöver bättre politiska villkor för att upprätthålla jordbruket i internationell konkurrens. Själva produktionen torde vara det minsta bekymret.