Svensk fruktodling växer så det knakar

I förra veckan sände en biodlare i Härnösand in ett överklagande av länsstyrelsens avslag på skyddsjakt på björn som angriper bikupor. De två senaste säsongerna har vållat biodlaren kostnader på en halv miljon kronor.

”Länsstyrelsens avslag på skyddsjakt och plan för hur detta ska lösas innebär att förutsättningar att driva min näringsverksamhet inte längre finns”, skriver biodlaren.

Det är oerhört trist att konstatera att rovdjur blir hindret för företagsamhet på landsbygden. Det är också paradoxalt att miljöorganisationer som värnar om biologisk mångfald hävdar att rovdjursförekomst bidrar till mångfalden. Exemplen ovan visar på motsatsen: färre mular mot marken, mer igenväxta beten, färre pollinerande bin.

Lammkött och honung är något vi i Sverige kunde producera mer av, men dagens rovdjurspolitik lägger en onödig hämsko på produktion och sysselsättning. Rovdjursvurmen har ett pris som varje politiker noga borde fundera på.

Allt är dock inte nattsvart. Även om stora produktionsgrenar minskat de senaste åren finns det några som ökar. Ny statistik från Jordbruksverket om fruktodlingen visar att antalet äppelträd har ökat med 31 procent på fem år, och antalet päronträd med 27 procent. Det är en rejäl uppgång, och den fortsätter!

Svenska äpplen svarar för knappt 20 procent av konsumtionen, och nya sorter och lagringsmöjligheter gör att siffran kan öka. Glädjande nog verkar både producenter och konsumenter vara förändringsbenägna; att få folk att äta nya sorter är inte alltid så lätt.

Lammproduktionen ökar men har nu minskat en aning, förhoppningsvis tillfälligt. Kyckling ökar också, men inte i takt med konsumtionen. Även trädgårdsnäringen är på gång.

Det är värdefullt att notera att det finns produktion i den gröna sektorn som går bra. Framtidstro är nödvändig för hela sektorn.

Politikerna har ett ansvar genom att ge goda villkor. Generösare skyddsjakt på problemdjur är bara en liten del, men för vissa företagare avgörande.