Svårt skapa marknad för ett nytt bränsle

Jag fick uppfattningen att forskarna var nära målet. De hade redan hållit på i tio år. Andra generationens etanol var nära.

Vi väntar fortfarande på den. De danska företagen Novozymes och Danisco, ledande på enzymtillverkning, utropar då och då att de nu har metoder för kommersiell etanoltillverkning.

Men det dröjer i verkligheten.

Biodrivmedlen har det trögt. Olika snedsprång har avverkats. För 20 år sedan var Elsbettmotorn, som kunde gå på kallpressad rapsolja, aktuell.

Den hör man inte mycket talas om nu. Olika processade oljor, som rapsmetylester (RME), tog över och produceras världen över, huvudsakligen för iblandning. Frågan är om RME blir något annat.

Nya dieselmotorer med partikelfilter går inte att köra på ren RME.

I denna tidning skriver vi om två naturbruksgymnasier som med målet att bli fossilbränslefria 2015 provat att framställa RME och biogas som drivmedel.

Det skulle ju vara naturligt om jordbruket kunde producera sitt eget bränsle. Men det visar sig vara svårt i praktiken. Tekniken för småskalig produktion finns, men inte ekonomin.

Också när det gäller storskalig produktion går det trögt, oavsett om vi talar om biogas, tallolja, svartlutsdiesel eller något annat.

Olika projekt håller på och ska applåderas, som Valtras biogastraktor (bilden), men än dröjer det innan den kan mäta sig med den vanliga dieseltraktorn. New Hollands vätgastraktor ligger väldigt långt fram i tiden.

När hörde för övrigt någon talas om en vätgas bil senast?

Det är bara att konstatera att forskning tar tid och kostar pengar, att skapa en ny infrastruktur och en marknad för ett nytt bränsle likaså.

Klimatdebatten och mat eller bränsle-debatten lär fortsätta länge än, oavsett vilka mål som sätts av EU och andra länder. Under tiden får vi försöka så gott det går med alternativen, och vi måste stötta pionjärerna.

Men dieselberoendet består, i jordbruket som i andra näringar.