Svårt att bedöma nya politiska läget

Årsskiftet är avklarat och vi tågar in i ett nytt år, ett år som präglas av politisk röra.

Få kunde förutspå att detta läge skulle uppstå. För ett år sedan såg vi fram emot EU-val och riksdagsval, och visst var det troligt att ett regeringsskifte skulle komma, och att Sverigedemokraterna skulle bli förbli vågmästare. Så blev det, men komplikationerna runt omkring kunde ingen ana. Som att extraval aviserades men ställdes in, och att en rödgrön regering styr landet med alliansens budget.

Decemberöverenskommelsen är svårbedömd. Är den ett tecken på att politiker ”tar ansvar”? Eller på motsatsen, att de gör upp sinsemellan på ett sätt som gör att väljaren inte fick vad han eller hon röstade på?

Är resultatet att SD:s inflytande minskar eller är det tvärtom så att SD framstår som det enda egentliga oppositionspartiet?

Om överenskommelsen hade varit i bruk när budgeten skulle tas i början på december hade alliansen inte röstat på sitt budgetalternativ utan lagt ned sin röst.

Det känns inte bra. Det är något fundamentalt fel när ett parti inte kan rösta på och stå för det som partiet presenterat som sitt bästa förslag, och dessutom förbinder sig att lägga sig för att en budget, eller statsministerkandidat, som har stöd av en majoritet ändå inte ska ”släppas fram”.

Hur det kommer att bli återstår att se, liksom hur långlivad överenskommelsen faktiskt blir. Vad som inom ramarna för den går att göra för de olika partierna, är rätt oklart. Det är möjligt att decemberöverenskommelsen är det minst dåliga alternativet, men det är svårt att vara övertygad om det.

I morgon håller Moderaterna extrastämma och väljer Anna Kinberg Batra till ny ordförande (bilden). Det återstår att se om det nya ledarskapet i det största oppositionspartiet intar en annan hållning gentemot SD, själva roten till röran, och därmed skapar ett nytt läge i svensk politik.

Några saker är dock lika klara som förut. Blockpolitiken består, och av de båda blocken är det alliansen som står för den bättre politiken när det gäller jord- och skogsbruk, landsbygd och företagande.

Och på det området gäller det som vanligt att kämpa för bättre lönsamhet och bättre konkurrenskraft, och mot fördyringar och särregler.