Större mjölkgårdar kanske är lösningen

En trist utveckling. Mycket av livet på den landsbygd så många vill ska leva bygger på att det finns mjölkproduktion. Men tack och lov minskar inte mjölkproduktionen i samma takt som antalet mjölkgårdar. Det finns gårdar som bygger ut, och korna avkastar årligen lite mer.

Det är förmodligen att svära i kyrkan, men frågan är om vi inte egentligen skulle ha ännu färre mjölkgårdar.

Mjölkproduktionen, liksom svenskt jordbruk i stort, verkar nu internationell konkurrens. I Sverige säljs det gott om mejeriprodukter från länder där det inte är betestvång eller gmo-stopp, där hormoner används och antibiotikaförbrukningen är långt högre än i Sverige.

Produkter från sådana länder är ju inte omedelbart hälsovådliga, bara billigare, och svenska konsumenter har inga invändningar mot dem. Ja, man kan ju säga att de i många fall föredrar dem eftersom numera mer än häften av all ost som konsumeras i landet är importerad.

I detta läge måste alltså produktionen vara rationell och utvecklas i takt med konkurrentländerna. I genomsnitt finns nu 72 kor i en svensk besättning. I vårt grannland Danmark, som vi delar mejeriförening med, hade genomsnittbesättningen i december i fjol 132 kor och i år väntas antalet ha stigit till 142. Dubbelt upp mot Sverige.

Man kan tycka vad man vill om effektiviseringspressen. Säkert tycker många, särskilt konsumenter, att det är en förfärlig utveckling, från det gamla småskaliga som finns i mångas barndomsminnen till något stort som får folk att associera till industrier. Dessa tankar väger dock inte så tungt när matkassen ska betalas. De svenska mervärdena lockar inte fram betalningsviljan i tillräckligt hög grad, och inget pekar direkt åt någon förändring på den punkten även om ett fåtal mjölkproducenter kan ta ut merbetalning för det lokalproducerade.

Så om alternativet är en ständig kräftgång, att produktionen minskar i takt med att gårdar slutar med mjölkkor, måste det vara bättre att utvecklingen går mot större och effektivare mjölkgårdar.