Malin Eborn

Förra årets låga skördar medförde att mycket kväve som inte utnyttjades av grödorna fanns kvar i marken. Det gjorde att många lantbrukare höll ner grundgödsling, kanske framför allt till maltkorn, på grund av risken att få för höga proteinhalter.

– Men mätningar i nollrutor visar att det på många platser nu finns mindre kväve i marken än normalt, säger Mattias Hammarstedt, växtodlingsrådgivare på HIR Skåne.

En förklaring kan vara att kväve lakades ut med regn under mars, tillägger han. Vad som är speciellt i år är också att variationerna mellan olika fält är mycket stora. En effekt av torkan är även att förfruktseffekten inte är densamma som under mer normala år. Bra förfrukter som raps och ärtor har på flera ställen visat sig ge sämre kväveleverans än spannmål i Skåne.

De stora variationerna i kvävebehov pekar, tydligare än något annat år, på vikten att anlägga nollrutor, menar Mattias Hammarstedt. De ogödslade nollrutorna visar markens egen förmåga att leverera växtnäring och gör det lättare att skatta hur mycket som måste tillföras.

Mattias Hammarstedt växtodlingsrådgivare på HIR Skåne ser större risk för att proteinhalterna blir för låga i år, både i höstvete och i maltkorn, än att de blir för höga.

Generellt är det större risk att proteinhalterna blir för låga i år, både i maltkorn och i höstvete, än att de blir för höga, tror han.

– Både vete och korn har på de flesta ställen bra och kraftiga bestånd. Därför tror jag att kompletteringsbehovet med kväve är större än normalt, säger han.

Men resonemanget förutsätter att det fortsätter komma regn och inte slår över till torka som drar ner skördepotentialen.

På Hushållningssällskapet i Väst har man också mätt upp mycket stora variationer i de runt sjuttio nollrutor som finns ute på gårdarna. Spridningen i kvävebehov har varierat från 128 kilo kväve per hektar upp till 249 kilo kväve per hektar för att få tio tons skörd.

– Vi har väldigt fina skördar på gång överlag här, kommenterar växtodlingsrådgivare Martin Niklasson.

Spridningen i kvävebehov har varierat från 128 kilo kväve per hektar upp till 249 kilo kväve per hektar för att få tio tons skörd i de ungefär 70 nollrutor som finns ute på gårdar i området berättar Martin Niklasson Växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet i Väst.

Många lantbrukare är nu ute och kompletteringsgödslar inte bara höstvete utan även vårkorn och havre, tillägger han. För att komma rätt med kvävegivan får man försöka ta till den teknik som finns, nollrutor, N-sensor, Cropsat och N-tester kombinerat med erfarenhet och bedömning av skördepotentialen i fältet.

Rådgivare Christian Danielsson på hushållningssällskapet i Östergötland håller också med om att variationerna av kvävebehov är stora i år och att det är viktigt att anpassa kvävegivan från fält till fält. Men mätningar i nollrutor här har visat att det fortfarande kan finnas en hel del restkväve kvar i marken.

Det gör att man generellt kan hålla ner kvävegivan något. Samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till att det nu ser betydligt gynnsammare ut än tidigare vilket gör att man kanske behöver tilläggsgödsla eftersom skördepotentialen är större, tillägger han.

Det är överraskande stora variationer av kväve i marken visar mätningar. Det gör det extra svårt att skatta behovet vid kompletteringsgödsling i höstvete och maltkorn.