Malin Eborn

Nya krav på betydligt mer omfattande utredningar om vattenuttag för djurbönder som söker tillstånd för att utöka djurproduktionen har väckt oro och frustration.

– Vi hör hela tiden om ambitionen att öka svensk matproduktionen men när man samtidigt försvårar för den som vill etablera verksamheter motverkas hela syftet, säger Christer Jansson, ansvarig för vattenfrågor på LRF i Västra Götaland.

LRF har bland annat skickat en skrivelse till länsstyrelsen där det framgår att man ser mycket allvarligt både på hur myndigheten bemöter ansökande lantbrukare och på hur länsstyrelsen gör "fördyrande tolkningar" av lagstiftningen.

Tvingas lantbrukaren söka vattendom kan det fördröja processen och innebära ökade kostnader för tillståndsprövningen med mellan 300 000 till 500 000 kronor. Det är en fördubbling av dagens redan för höga tillståndskostnader, skriver LRF.

Hitintills har hushållningssällskapet med hjälp av LRF lyckats visa att de aktuella gårdarna inte behöver en vattendom. Orsaken är att avståndet till närmaste brunn är tillräckligt långt för att vattenuttaget inte ska påverka andra intressen.

– Men det är bara tidsfråga innan det kommer en gård där det blir en tvistefråga, säger Andreas Gustavsson, miljörådgivare på Hushållningssällskapet i Skaraborg.

LRF hänvisar till ett undantag i miljöbalken där det framgår att tillstånd för vattenverksamhet inte krävs när det gäller ett jordbruks husbehovsförbrukning. I det innefattas vattning av kreatur.

Jan Gustafsson, chef på länsstyrelsens enhet för vattenärenden i Västra Götaland, anser däremot att lagen vars förarbeten skrevs för cirka 30 år sedan, inte är anpassad till dagens förhållanden. Han menar att ett jordbruks husbehov inte kan likställas med en förbrukning av vatten på en gård med till exempel 400 mjölkkor.

– Vi har gjort bedömningen i flera fall vid tillståndsprövning att det inte kan uteslutas att vattentillgången på platsen påverkas. Därför bör man helt enkelt pröva frågan om vattenbortledning, säger Jan Gustafsson.

Samtidigt påpekar han att han har förståelse för LRF:s argumentation och att det inte är "glasklart" hur man ska tolka lagen eftersom det inte finns några vägledande domar.

– Vi kommer jobba vidare i den här frågan och diskutera med andra län för att komma fram till hur det här slutgiltigt ska bedömas, säger han.

För större djurproducenter krävs tillstånd för miljöfarlig verksamhet hos länsstyrelsen. Tillstånd krävs för verksamhet med mer än 40 000 platser för fjäderfä, 2000 platser för slaktsvin eller 750 platser för suggor eller 400 nötkreatur. Det är i samband med dessa ansökningar som länsstyrelser på senare tid börjat ställa mer frågor och krav på utredningar om hur vattenbehovet påverkar omgivande intressen.

Så här ser lagtexten i miljöbalken ut som ger undantag för djurbönder.

9 § För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.

11 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för

1. vattentäkt för en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,

Prop. 1997/98:45 (förarbeten till miljöbalken)

Som husbehovsförbrukning anses användning av vatten för hushållsändamål, bad, tvätt och rengöring i villor och lantgårdar. Vidare innefattas vattning av kreatur, mjölkbehandling och annat vanligt lantbruksändamål.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/kamp-om-vattnet-slar-mot-satsande-djurbonder/">Torka leder till tuffare krav</a>

Kostnader för växande djurföretag riskerar att öka med flera hundratusentals kronor. LRF i Västra Götland är mycket kritiska till länsstyrelsens försök att ställa krav på vattendom.

Länsstyrelsens nya krav kan kosta djurbönder hundratusentals kronor.