Malin Eborn

Växtodlingsrådgivare Marcus Willert på HIR Skåne anser att det behövs mer pengar till forskning om mellangrödor i Sverige. Det går inte att överföra erfarenheter från exempelvis USA eller Frankrike direkt till våra förhållanden.

Det stora intresset för HIR Skånes kurs ”Mellangrödor i praktiken” har gjort att Länsstyrelsen Skåne beviljat pengar till extra kursomgångar för att alla lantbrukare ska få plats.

– Vi märker ett kraftigt ökat intresse för det som händer under markytan, när det gäller markbördighet, kolinlagring och ett långsiktigt perspektiv i odlingen, säger Marcus Willert, en av växtodlingsrådgivarna på HIR Skåne som håller i kurserna.

Marcus Willert sitter med i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins kommitté för markkol och klimatnytta. Han anser att mellangrödor är viktiga för en ökad kolinlagring men också för att klara ett mer extremt klimat i jordbruket med kraftig nederbörd och torka.

– Den svagaste länken i hela processen är Jordbruksverket eftersom de bromsar utvecklingen genom oflexibla och begränsande villkor i stödsystemet, säger han.

Mellangrödan esparsett som insådd i vårkorn från Borgeby fältdagar 2019. Demoparceller med mellangrödor kommer visas även på årets upplaga av Borgeby Fältdagar.

Det krävs en modernisering och liberalisering av stödreglerna tillägger han. När det gäller stödet för minskat kväveläckage måste lantbrukare få en större frihet att anpassa arealen fånggröda efter rådande förutsättningar när dessa ska sås.

Listan över godkända grödor som får användas som fånggröda eller som mellangröda på Ekologisk fokusareal, måste också uppdateras eftersom relevanta arter som skulle kunna användas inte finns med. I stödet för minskat kväveläckage måste det exempelvis finnas lämpliga alternativ för gårdar med höstraps i växtföljden för att undvika risken för klumprotsjuka.

– Men framförallt krävs pengar till försök och utveckling när det gäller mellangrödor. Det görs för lite från Jordbruksverkets sida på detta område, säger Marcus Willert.

Mellangrödsblandning med de övervintrande arterna blodklöver och vintervicker med perfekt marktäckning.

Hans råd till lantbrukare är att våga testa mellangrödor även om det inte går att få stöd för det i rådande system. Blålupin är exempel på en sådan mellangröda som har djupgående rötter, klarar sandiga jordar och torra förhållande och knappast har någon risk för att krocka med andra grödor i växtföljden. Det är generellt mycket viktigt att mellangrödan inte uppförökar växtföljdssjukdomar.

– Sedan kan det vara spännande att testa att odla blandningar av olika arter, säger han.

Tysk blandning av mellangrödor som består av blålupin, sommarvicker, alexandrinklöver, nigerfrö, honungsört och lin. Blandningen som går bra i växtföljder med höstraps visades på Borgeby fältdagar 2019. Men den innehåller arter som inte är godkända till EFA-areal i Sverige.

För gårdar med sen tröskning och styvare jordar kan det vara relevant att prova att så in en mellangröda på våren exempelvis som insådd i vårkorn. Lämpligt är arter som inte går upp i beståndet och konkurrerar för mycket med huvudgrödan, exempelvis humlelusern.

Strategin med insådd kan vara särskilt intressant lite längre norrut där möjligheten att hinna så och etablera en mellangröda efter skörden är mindre. Om man har en väl utvecklad mellangröda på hösten med ett djupt rotsystem fungerar det utmärkt med direktsådd av exempelvis vårkorn efter avdödning med glyfosat. För den som vill lära sig mer kommer det finnas demoparceller om mellangrödor på Borgeby fältdagar, tipsar han.

Allt fler lantbrukare vill odla mellangrödor men det nuvarande stödsystemet har en avskräckande effekt, kritiserar Marcus Willert, rådgivare och expert på området.

Rådgivarens tips för att testa nytt på gården.

"Våga testa mellangrödor utanför stödsystemet"

Lantbruk

Allt fler lantbrukare vill odla mellangrödor men det nuvarande stödsystemet har en avskräckande effekt, kritiserar Marcus Willert, rådgivare och expert på området.