Erik Andersson

Simson Ax. En transportabel stenkross tillverkad av Ystads gjuteri & mekaniska verkstad. Krossen har funnits i bygden sedan den var ny. Det finns mycket dokumentation bevarad.

På Västgöta­slätten och trakterna kring Mariestad finns sällskapet Ribben­ås veteraner.

– Vi är ett litet gäng som träffas varje måndagskväll och skruvar med maskiner tillsammans, säger chefsveteranen Allan Wadström.

Det var han som drog i gång verksamheten en gång i tiden. Det har gått tio år sedan dess. Vi befinner oss på hans gård hemma i byn Ribbenås som gett gruppen dess namn – Ribbenås veteraner.

Men gänget som träffas i Allans verkstad är faktiskt i lite olika åldrar. De äldsta är över 70 år men där finns även många yngre förmågor. När det gäller maskinerna däremot är det enbart veteraner som gäller.

Ribbenås veteraner. Varje måndagskväll samlas de i Allan Wadströms garage. Och det har de gjort i tio år.

Det hela började med stenkrossen som de rullat fram mitt på gårdsplanen.

– Jag blev tillfrågad om jag kunde se över den och kanske få den att fungera, säger Allan Wadström.

Stenkrossen är tillverkad av Ystads gjuteri & mekaniska verkstad 1926, modellen heter Simson Ax. Den har varit verksam i trakten kring Ribben­ås sedan den tillverkades men var förstås sedan länge tagen ur bruk och stod på en bygdegård. Där ville de nu få i gång den då de hade tänkt köra den på en maskinträff. Så Allan Wadström tog in den på sin verkstad.

– Jag började greja med den. Men det var ju inte så roligt att hålla på ensam. Så jag ringde några kompisar och så började vi arbeta med den tillsammans en kväll i veckan.

Och det var så allting startade.

De plockade isär stenkrossen och gjorde i ordning den under vintern. Och när våren kom var de färdiga med renoveringen.

– Och då kändes det lite tomt, säger Allan Wadström.

Gänget bestämde sig för att fortsätta träffas i verkstaden. Och nya projekt dök upp. Traktorer, en traktorvagn och en stenbrytarvagn som vi återkommer till om en stund, vi ska få bevittna premiärlyftet efter renoveringen.

Projekten har avlöst varandra och efter tio år är Ribbenås veteraner mer aktiva än någonsin. Från början var de sex veteraner som träffades på måndagskvällarna men nu har antalet medlemmar vuxit till tio personer, de flesta med anknytning till trakten runt Ribbenås.

Stonecrusher. Kristoffer Johansson kastar en sten i stenkrossen. Storlek på makadamen går att ställa in genom att ändra tjocklek på plattan som sitter i hålet. Tyvärr är de andra plattorna borta. Det är Oliver-traktorns remskiva som driver stenkrossen.

En som kommer lite mer långväga ifrån är Jonas Perjos som bor i Rörs­ås någon mil från Ribbenås.

– Han bor ju på andra sidan ån men han har tjatat sig in, säger Allan Wadström och tillägger:

– Sedan jobbar han på en mekanisk verkstad och det kan ju vara bra att utnyttja ibland.

Ån de pratar om är Tidan som skär rakt genom landskapet. Sedan gammalt går gamla konfliktlinjer just där, man möttes för att slåss med karlarna på andra sidan ån. Men slagsmål, det blir det inte nu. Bara en och annan verbal trynstöt. Klockan åtta är det fika och då börjar det slängas käft.

– Tonen är rå men hjärtlig, säger Allan Wadströms granne Kristoffer Johansson som under ett par minuter försökt förklara för Jonas Perjos vad som gör Fordson till en fantastisk traktor.

– Vi har väldigt kul här, säger Jonas Perjos och skrattar. Han verkar inte särskilt imponerad av lovsångerna till Fordsontraktorer.

Men det började som sagt med en stenkross. Och stenkrossen står redo för förevisning. Den är kopplad till en bedårande gammal Oliver 35 som Allan Wadström är fodervärd åt. Stenkrossen drivs med remmar från Oliverns remskiva. Allan Wadström hoppar upp bakom ratten och startar traktorn. Olivern hoppar i gång och remskivan börjar snurra på traktorns högra sida. Den till remskivan kopplade remmen driver i sin tur stenkrossen.

– Det gäller att få remmen rätt så att den inte hoppar av. Man måste också hitta rätt varvtal, krossen får inte gå för fort, säger Allan Wadström.

En hög med stenar ligger bredvid maskinen. Allan Wadström kastar i en sten. En platta rör sig snabbt fram och tillbaka i hålet och krossar stenen. Under krossen bildas en fin liten hög med makadam. Till krossen sålde Ystads gjuteri & mekaniska verkstad även en elevator som var ”att rekommendera vid krossning”, som det står i deras produktkatalog, ”för att rätt kunna nyttja våra krossars stora avverkningsförmåga”.

Men någon elevator finns inte i Ribbenås. Däremot har gänget även renoverat en annan sorts stenlyft. Det senaste projektet är en gammal stenbrytarvagn – en Röja-lätt som tillverkades av Brorssons mekaniska verkstad i Mariannelund – gissningsvis från slutet av 1940-talet. Det var ett användbart hjälpmedel innan de hydrauliska grävmaskinernas intåg. Den användes helt enkelt på fälten till att lyfta bort stora stenar.

– Den är en styckad Volvolastbil i grunden. Man har använt så mycket som möjligt från den när man byggt vagnen, säger Kristoffer Johansson.

Röjalätt. Stenbrytarvagnen kan bära flera stenar samtidigt. Men då blir den väldigt tung. Flaket kan tippas när stenarna ska av. Allan Wadström rattar skickligt den gamla stenvagnen.

Innan veteranerna tog över stenbrytaren hade den stått 50 år i skogen. Allt fungerade förstås inte tipptopp. Bland annat fick Volvomotorn kasseras och de satte i stället i en fyrcylindrig Scaniadiesel, den som gick under namnet skakfyra på grund av motorns kraftiga vibrationer.

– Vi kom snabbt fram till att originalmotorn inte var något att jobba med. Det saknades delar och vatten hade trängt in i motorn, säger Kris­toffer Johansson.

Men Scaniamotorn är i finfint skick. Den har suttit i en armélastbil i Kongo och inte gått mer än 500 mil. Gänget har tagit isär det mesta på vagnen. De har bytt järn, smörjt upp och gjort i ordning.

– Men det har ändå gått ganska lätt trots att den stått så länge, säger Kristoffer Johansson.

Vid besöket har de precis blivit klara med vagnen och det är dags för premiärlyftet. Allan Wadström hoppar upp bakom ratten och kör fram till en sten som väger någonstans mellan 500 kilo och 1 ton. De har borrat ett hål i stenen och slagit i en kraftig kilögla. Längst upp på vagnen sitter en travers som Allan kör fram så långt det går, snart hänger vajern rakt ovanför stenen.

– Det är originalvajern som sitter där så vi får väl se hur det går, säger Kristoffer Johansson och ler.

Premiärlyft. Kristoffer Johansson slår i en kilögla i stenen. Sedan krokar han fast öglan i traversen.

Allan Wadström sänker vajern mot stenen och Kristoffer Johansson krokar fast vajern i öglan. Allan höjer vajern långsamt, vajern spänns. Och se, stenen lyfter från marken. När den nått toppläge spelar han in stenen på flaket. Flaket går sedan att tippa så stenen enkelt kan tippas av i utkanten av gärdet.

– Det där gick över förväntan, säger en leende Allan Wadström och stänger av motorn.

Reportaget har tidigare publicerats i Traktor Power.

En stenkross som har funnits i byn i snart hundra år och en motor som varit i Kongo och vänt. Ribbenås veteraner visar upp sina projekt och bjuder på ett premiärlyft.

De träffas varje vecka och renoverar gamla lantbruksmaskiner.

Stenhårda veteraner mekar kross och lyft

Teknik

I byn Ribbenås träffas ett gäng och renoverar gamla lantbruksmaskiner – hittills bland annat en stenkross och en stenlyft.