Tord Karlsson

Om man betraktar önskemålen från toppkandidaterna i EU-parlamentsvalet om vilka utskott de vill sitta i så samlar inte jordbruksfrågorna direkt någon majoritet. Det är förvisso inte heller helt tomt på kandidater, men visst hade man önskat sig en bredare anslutning för att känna att svenskt jordbruk och landsbygd har en stark röst i Bryssel.

När det drog ihop sig till val till EU-parlamentet för fem år sedan skulle ”alla” politiker besöka grisgårdar och filmas och fotograferas i svinigt sällskap. Då var den genuint jordbruksintresserade Marit Paulsen en av kandidaterna och det var en livlig debatt om vad svenska politiker hade gjort och inte gjort för Sverige i EU.

De stora skillnaderna i hälsostatus mellan dansk och svensk grisproduktion var ett hett ämne och politikerna skyndade till försvar för den svenska modellen. Om det var politikernas grisintresse som spelade in är ovisst men sedan dess får svenska bönder bättre betalt för köttet än kollegorna på kontinenten. Skillnaden mellan grisuppfödning på kontinenten och i Sverige blev tydlig för konsumenten och det har fortfarande betydelse.

Men då var då och nu är nu. Vi har bakom oss ett 2018 när det blev uppenbart hur sårbart samhället är och hur beroende vi är av ett fungerande och allsidigt jordbruk. Då var intresset från politikerna stort.

Nu har det regnat och plötsligt är de konkreta jordbruksfrågorna lägre prioriterade. I sak har däremot inget förändrats. Den svenska självförsörjningsgraden är fortfarande beklämmande låg, flera kommuner har sett den sista mjölkkon lämna bygden och beredskapen inför en kris har många uppenbara svagheter.

Det finns också andra frågor som rör landsbygdsföretagaren. Energiproduktion och möjligheten att använda produkter från jord- och skogsbruk är en återkommande EU-fråga där Sverige behöver bevaka sin position.

Så var är politikerna? Det normalt landsbygdsintresserade Centerpartiet kämpar just nu mot högerpopulismen i en stor annonskampanj. Är det någon kampanj för det svenska jordbrukets tillväxt eller skogsbrukets självbestämmande på väg?

EU:s jordbrukspolitik är det största utgiftsområdet i unionen. Det finns de som skulle önska en betydligt mindre budget för jordbruket i Bryssel. När väl kampen om att krympa den är över gäller det ändå att utnyttja den på bästa sätt. Då behövs starka svenska röster i EU-parlamentet.

Det närmaste året blir mycket avgörande för de jordbrukspolitiska spelreglerna under nästa decennium. Ramarna läggs fast i EU och därför är en engagerad närvaro nödvändig för den svenska landsbygdens skull.

ATL:s Tord Karlsson frågar sig vart politikernas intresse för jordbruket har tagit vägen.