Tord Karlsson

Det är bra att intresset för lantbrukets sårbarhet och vår chans till självförsörjning har ökat de senaste åren. En granne i öster som inte är att lita på har skärpt uppmärksamheten. Den nu pågående pandemin ökar stressnivån ytterligare.

Riksdagen intresserar sig och Miljö- och jordbruksutskottet har skrivit en rapport, ”Lantbrukets sårbarhet – en uppföljning” där man listar viktiga faktorer som gör jordbruket sårbart. Dit hör förstås beroendet av importerade fossila bränslen och att elförsörjningen fungerar.

Ett sårbart lantbruk ger oss också ett sårbart samhälle vad gäller möjligheten att få tillräckligt med bra mat i ett krisläge. Vi kan vara avundsjuka på Finland som har ett mycket tydligare fokus och välfyllda beredskapslager och inte minst en myndighet som har ett vidare uppdrag än vår Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Högt på riksdagsutskottets lista kommer välkommet nog punkten att lantbruksföretagen ska vara lönsamma för att ha kraften och viljan att investera. Om det brister är företagen mer känsliga för kriser och påfrestningar.

Ett ständigt problem för lantbruksföretagaren är bristen på långsiktighet i politiken. Såväl regler som stödformer ändras med kort varsel och bromsar viljan att investera. Det är också värt att uppmärksamma att sättet att stötta lantbruket har förändrats.

På andra håll i världen finns funktioner kvar som försvann i Sverige i samband med avregleringen på 1990-talet. I Finland finns en fullt utvecklad och kraftigt subventionerad avbytartjänst av den typ som vi tidigare hade som ska ge lantbrukarna chans till semester eller ersättare vid sjukdom. Där har man också ett pensionssystem som underlättar för den som vill lämna över till nästa generation.

Tyskland, ett hyfsat rejält jordbruksland med 275 000 gårdar, har ett omfattande socialt skyddsnät för lantbrukare. De får en speciell pension och det finns en bank som särskilt hanterar lantbrukskrediter. Både Finland och Tyskland har med hjälp av dessa system en betydligt högre andel yngre lantbrukare, som man kan anta är mer investeringsbenägna.

För att minska sårbarheten och inte minst tackla det förändrade klimatet krävs stora investeringar i forskning och utveckling för att skapa nya hållbara odlingssystem, men också mycket konkreta åtgärder vad gäller bevattning vid torka och avvattning vid stor och kraftig nederbörd.

Dessa stora investeringar kräver starka lantbruksföretag och företagare som vill satsa. Sverige borde inspireras av hur till exempel Finland och Tyskland tänker omkring trygghetssystem som minskar risken för företagaren. Att underlätta generationsskiften är också bra.

Vi ska inte tillbaka till 1980-talets reglerade system. Men allt var inte dåligt då.

Det behövs långsiktig politik för att lantbruksföretagen ska våga investera och Sveriges sårbarhet minska.

Säkra Sveriges livsmedelsförsörjning med starka lantbruk.

”Ett sårbart lantbruk ger ett sårbart samhälle”

Växtodling

Det krävs en långsiktig politik för att minska lantbrukets och Sveriges sårbarhet.