Stämman en chans att sätta tonen

ATL har länge hävdat att det egentligen är en övergripande fråga som borde väga tyngst vid varje bondestämma, nämligen det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Utan konkurrenskraft inget jordbruk, helt enkelt.

Volymer och marknadsandelar måste hävdas och öka. Det är närmast genant att svenskt jordbruk är så nedmonterat att det inte ens kan försörja en europeisk storstad med mat.

”Världens hårdaste djurskyddskrav har gett oss världens sämsta konkurrenskraft”, skrev företrädarna för Kristianstadsgrisen i ett debattinlägg. Något tillspetsat, men den svenska modellen har sannerligen inte övertygat.

De offentliga upphandlarna är som bekant inte övertygade om modellens fördelar.

En annan fråga att diskutera på djupet är bondens rättssäkerhet. Den hör ihop med den ovanstående. Det ska vara enkelt och roligt att vara företagare, säger somliga politiker, och särskilt Centerledaren, men godtycklighet i rättsutövningen, verklig eller upplevd, kan få bonden att lägga ned verksamheten.

Djurskyddsinspektionerna är ett orosmoment. Bagatellartade avvikelser kan ge avsevärda ekonomiska konsekvenser om så kallade tvärvillkor överträds. Bedömningar måste vara lika oavsett i vilket län en inspektion sker.

Retroaktiva åtgärder som återkrav av stöd som en gång söktes och beviljades enligt regelboken är inget mindre än en skandal.

Också vid intrång av olika slag, som när samhället eller kommersiella aktörer behöver mark för vägar och ledningar, är rättssäkerheten svag.

Hur det går till när samhället vill skydda vissa miljöer och naturtyper är också något som ofta medför rysningar.

Vettig lönsamhet och rimliga regler som tillämpas på ett vettigt sätt är vad som behövs för att den svenske bonden ska känna framtidstro.

En LRF-stämma kan förstås inte ordna det, men organisationen kan på påverka i rätt riktning.

En lyckad stämma kan förhoppningsvis också ingjuta lite hopp i bondeskarorna. Svartmålning av den egna näringen tjänar ingenting till.