Tord Karlsson

Så var det dags igen. För sex år sedan orsakade vattenmyndigheternas förslag till åtgärder för att minska näringsförlusterna från jordbruket ett ramaskri. De hårdaste kraven drogs då tillbaka.

I år har vattenmyndigheterna har lagt förslag om nya åtgärder för den kommande tolv åren som skulle kosta närmare sju miljarder kronor varav lantbrukarna får stå för över två. Kraven har skärpts rejält och åtgärder som omfattande strukturkalkning, anläggning av våtmarker och skyddszoner ska sättas in på stora arealer.

Även denna gång är <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/forslag-om-storskalig-strukturkalkning-doms-ut/">kritiken omfattande från flera håll</a>. Jordbruksverket anser framför allt att de omfattande kraven på strukturkalkning är orealistiska. Även från LRF och ett antal kommuner kommer skarp kritik. <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/vattenmyndigheternas-forslag-olagligt/">Havs- och vattenmyndigheten har också kritik</a>, fast av annat slag, och ber regeringen gripa in. Det är anmärkningsvärt.

Riktningen är rätt, det är viktigt att sträva efter att minska näringsförluster. Däremot kan man ifrågasätta både kravnivå och metoder. Faktum är att näringsförlusterna från åkermarken har minskat under en lång följd av år tack vare ändrade brukningsmetoder och sätt att hantera gödsel.

Det finns en återkommande och uppenbar skevhet i krav som ställs och hur det tillgodoses av jordbruket. Kraven ställs i absoluta, mätbara tal, även om underlaget är minst sagt svajigt och kunskapen om hur de ska uppfyllas är dålig.

Jordbruksföretagen vidtar mängder med åtgärder för att minska näringsläckage, inte bara för att det är i linje med kraven utan för att det är smart företagande att gödsla mer effektivt och minska svinn med ändrade brukningsmetoder. Det är inget som syns i några miljöräkenskaper och därmed räknas jordbruket till godo. Minusposterna får dominera.

Man kan också ifrågasätta om samma krav kan ställas på vattendragen i en uppodlad slättbygd som i näringsfattigare delar av landet. Vattenmyndigheterna har möjligheten att ge undantag för så kallade kraftigt modifierade vattendrag (KMV) eller mindre stränga miljökrav (MSK).

I många länder i Europa, till exempel Tyskland, Baltikum och Storbritannien, lindras kraven på en stor del av arealen på detta sätt. Det kan och borde vi också göra.

Livsmedelsproduktionen och hela jordbruket måste få en större tyngd och respekt hos myndigheterna, vattenfrågorna är bara ett exempel i raden. När man i andra länder tar sådana hänsyn minskar vår konkurrenskraft. Konsekvensen är nedlagd produktion.

Nu finns chansen till ett omfattande omtag i vattenmyndigheternas förslag. Igen! Då borde mer hänsyn tas till de intensiva jordbruksbygderna och kraven läggas på en rimlig nivå. Redan nedlagt arbete för att minska läckaget bör också räknas jordbruket till godo.

LÄS MER: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/forslag-om-storskalig-strukturkalkning-doms-ut/">Kraftig kritik mot vattenåtgärder</a>Läs även: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/vattenmyndigheternas-forslag-olagligt/">"Vet inte om det leder till bättre vattenmiljö"</a>

Vattenkraven på jordbruket måste läggas på en rimlig nivå, skriver ATL:s Tord Karlsson.

”Det finns en återkommande och uppenbar skevhet i krav som ställs.”

Ställ rimliga miljökrav – detta är orealistiskt

Företagande

Det finns en återkommande och uppenbar skevhet i krav som ställs, enligt ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.