Malin Eborn

Var det någon som i somras vågade tro på att terminspriset på börsen i Paris skulle gå upp till 210 euro per ton och att svenskt kvarnvete skulle betalas med priser runt 1 800 kronor per ton under oktober? Grattis till att antingen ha en utomordentligt optimistisk läggning, eller en skicklighet utöver de flestas att förutse vad som ska ske på marknaden.

Vi har under de senaste åren fått vänja oss vid att skördarna i världen överlag blir bra och att lagren fylls på. Prognoser har inte heller pekat på att vete skulle bli en bristvara i världen som motiverar stora prisökningar. Ändå har vetepriset rusat uppåt under hösten.

Olika bedömare som sitter i marknaden verkar vara ganska eniga om vilka faktorer som spelat in. Att Frankrike och Storbritannien fick ett betydligt sämre skördeutfall i år än normalt har gynnat export från länder i Östersjöområdet. Att flera stora köparländer i Nordafrika, Mellanöstern och Sydostasien kom ut på marknaden samtidigt drev upp priserna.

Detta i kombination med att torra förhållanden i först Svartahavsområdet och sedan Sydamerika har skapat oro på marknaden. Den ihållande torkan och lokala problem med frysskador kan resultera i att exportnationen Argentina får den lägsta veteskörden på åtta år. Kinas stora köp av majs och soja från USA har förbryllat många analytiker och nämns också som ett tungt vägande skäl till den överlag stora prisuppgången. Förra veckans WASDE-prognos med nedskriven produktion och lägre lager av majs och sojabönor drev på uppgången ytterligare.

På de andra grödorna har inte prisutvecklingen varit lika positiv. Maltkornspriset har fått ett ryck upp, men marknaden fortsätter att tyngas av den minskade konsumtionen av öl till följd av coronapandemin, vars spridning nu åter tagit fart i många länder. På grynhavre finns visserligen en större konsumtion, men samtidigt har produktionen också ökat vilket gör det svårare för priset av lyfta.

Rågmarknaden fortsätter att lida av en stor skörd i förhållande till konsumtionen. Ett mer dystert läge är det också på marknaden för ekospannmål, där premierna i förhållande till konventionell vara pressas av överskott.

På oljeväxtmarknaden är det ljusare. Även om rapsfröpriset visserligen inte präglats av samma uppgångar som på vete, har betalningen ändå länge legat på en relativt hög och stabil nivå och marknaden fick också en skjuts uppåt förra veckan.

Snart kommer tiden när slutpriserna börjar redovisas för de lantbrukare som levererat under skörden på poolkontrakt eller liknande koncept. Handlarna är alltid förtegna om priserna innan allt är klart, men några utlovar i alla fall lite högre priser på vete jämfört med förra året. Ett problem är att prisrusningen på vete kom sent och att affärer görs under en längre period för att sprida riskerna.

Men vi får ändå hoppas att höstens starka marknad ger utdelning i dessa. För högre betalning behövs generellt för att skapa framtidstro och en rimlig lönsamhet i branschen.

Den stora uppgången på vetemarknaden är en positiv överraskning. Men prisutvecklingen är inte lika rolig på alla grödor.

Prisutvecklingen för vetemarknaden är den positiva biten.

Splittrad prisbild på spannmål

Lantbruk

Den stora uppgången på vetemarknaden är en positiv överraskning. Men prisutvecklingen är inte lika rolig på alla grödor.