Marcus Frennemark

"Förädlade produkter anses ge större avtryck i sysselsättning och tillväxt, men det är fel att se råvaruproduktion över axeln", skriver Marcus Frennemark

Så var det ifjol, så har det varit i flera år och så lär det bli även under överskådlig framtid.

Det kan vara bra att hålla i minnet när satsningar inom ramen för livsmedelsstrategin presenteras i parti och minut.

Nettot från utrikeshandeln med livsmedel och jordbruksvaror är negativt och gapet mellan export och import växer för varje år. Det är knappast ett problem för folkhushållet i stort; Sverige har haft en positiv handelsbalans i snart ett kvarts sekel.

Men det är ett problem för lantbruket. Vi har uppenbarligen inte den konkurrenskraft som krävs, alla stolta visioner om exportsatsningar till trots.

Exportvärdet på spannmål- och spannmålsprodukter i relation till handelsnettot på livsmedel och jordbruksvaror, exklusive fisk, under perioden 2007-2016.

* Handelsnetto livsmedel, exklusive fisk. Källa: Jordbruksverket.

Bryter man ner handelssiffrorna på olika produktgrupper, som Jordbruksverket gjort i sin bearbetning av den offentliga statistiken, är nettot negativt för de flesta produktgrupperna.

Kött och köttprodukter exporterades för två miljarder men importerades för tretton miljarder kronor. Handelsunderskottet för mjölk- och mejeriprodukter uppgick till närmare sex miljarder kronor.

Men spannmålsexporten sticker ut. Under 2016 lämnade spannmålsexporten, för tredje året i rad, ett netto på mer än två miljarder kronor i den svenska handelsbalansen. Visserligen har exportvärdet minskat något under 2016 men det är fortfarande en storsäljare. Länder som Finland och Tyskland ökade sina inköp av svensk spannmål förra året.

Även när det gäller förädlade spannmålsprodukter är balansen positiv, åtminstone sedan man räknat bort produkter baserade på ris och andra råvaror som vi inte kan producera i Sverige.

Den svenska spannmålsproduktionen har möjlighet att växa vidare, med ökad areal, men framför allt genom högre skördar per hektar. Både sort- och gödslingsförsök pekar på att det finns potential att flytta från parcellen till fältet.

Utvecklas animalieproduktionen parallellt så ökar även efterfrågan inom landet. Gör den inte det finns det exportmarknader runt hörnet.

Förädlade produkter anses ge större avtryck i sysselsättning och tillväxt, men det är fel att se råvaruproduktion över axeln.

Spannmål är en utmärkt råvara. Den handlas internationellt och har enhetliga kvalitetsparametrar. Den kan lagras under lång tid, har en förhållandevis enkel logistikkedja och kan transporteras över stora avstånd.

Sviktar efterfrågan som livsmedelsråvara, så finns foder- och energimarknaderna som alternativ.

Nu har vi fått en livsmedelstrategi med det uttalade målet att öka produktionen inom livsmedelssektorn. Ett strategiskt område är att regelverket ska utformas så att det understödjer branschens konkurrenskraft. Gott så, men det är hög tid att komma i gång med det praktiska arbetet. Mer än två år har gått sedan Konkurrenskraftutredningen lades fram.

Åtgärder för att få bort handelshinder för svenska livsmedel samt exportprogram till stöd för små och medelstora livsmedelsföretag är några insatser som planeras i strategin. Glöm för den skull inte bort den spannmålsaffär som redan gör avtryck handelsbalansen.

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/vodkan-viktig-for-odlarna/">Svensk livsmedelsexport tappar fart - Vodkan viktig för svenska odlare</a>

Spannmål är ljuspunkten i den svenska utrikeshandeln med jordbruksvaror – vilket lätt glöms bort när alla pratar förädling, skriver Marcus Frennemark i veckans marknadsanalys.

Handel med spannmål ger netto i utrikeshandeln. Det glöms lätt bort när alla pratar förädling.