Vissa tror att klimatfrågan snart är överspelad, en övergående tidsbegränsad period som vid en tillbakablick kommer att rymmas inom normala variationer. Och de som hävdar att klimatet är hotat har ingen aning om vare sig lantbruk, väder eller sammanhang, menar man.

De som lyfter klimatfrågan betraktas i bästa fall som förvirrade individer. I olika forum upplever man en hätsk stämning, som varken gör gott för avsändaren eller mottagaren.

I politiken eldar andra på. Utifrån en ytterst marknadsliberal syn verkar det inte finnas utrymme för att ens överväga naturhänsyn och miljöarbete, inklusive vad ett ekologiskt lantbruk kan bidra med. Med tillväxt ska alla problem lösas, oaktat att flera helt nödvändiga naturresurser är begränsade, till exempel biologisk mångfald, matjord och fosfor.

Det är obekvämt för oss alla att ta in de planetära gränserna och inse att vi närmar oss brytpunkter, så kallade tipping points, där det kan vara näst intill omöjligt att backa bandet. Under 2020 passerade Sverige sin ”overshoot day” redan den 2 april. Då hade vi gjort av med hela vår årsbudget för hur mycket resurser det finns att tillgå per capita i världen. Vem hade betett sig så med sin privat- eller företagsbudget?

Oavsett vad man tycker behöver vi stanna upp och värdera situationen. Jag menar att vi inte kan fortsätta som vi gör. Ingen bransch eller yrkesgrupp kan ställa sig vid sidan av. Svenskt lantbruk behöver på samma gång bli mer miljömässigt hållbart och mer lönsamt. Också bondens liv och eko­nomi måste fungera i längden.

Som systemet ser ut i dag ska det produceras mer mjölk per ko och år, mer kött på kortare tid och mer spannmål och potatis per hektar för att hålla priserna nere hos lantbrukaren. Priserna ska hållas låga genom hela kedjan, utom möjligen i sista ledet där handeln gör sina påslag. Och samtidigt har vi grupper som har gjort en dygd av att ta heder och ära av den ekologiska produktionen, som enligt min mening är den enda del av svenskt lantbruk som har lyckats få ut en merbetalning värd namnet de senaste 20 åren.

Ingen i handelsleden tar på allvar hänsyn till socioekonomiska, kulturella, djuretiska eller miljömässiga effekter.

Kanske kan vi definiera och uppnå framgång på gårdsnivå på ett annat sätt? Kanske kan vi kroka arm med konsumenterna och ingå nödvändiga nya allianser och hitta nya kanaler? Det är inte lätt men nödvändigt med förändring på många plan. Framtiden kräver det av oss och svenskt lantbruk mår inte heller bra.

Den rävsax som marknadens olika aktörer har satt oss i är illa nog. Att vi dessutom dras med ett offentligt samtal där många inte förstår att värdera ekolantbrukarnas försök och framgångar med att bryta mönstren gör inte saken bättre.

Eko- och växtodlingsrådgivare, Agrikultur i Småland

Marknadens olika aktörer har satt oss i en rävsax. Att många inte värderar ekolantbrukarnas försök och framgångar med att bryta mönstren gör inte saken bättre, skriver Hermann Leggedör.

Växtodlingsrådgivare Hermann Leggedör om klimatfrågan.

”Snart kan det vara omöjligt att backa bandet”

Företagande

Marknadens olika aktörer har satt oss i en rävsax. Att många inte värderar ekolantbrukarnas försök och framgångar med att bryta mönstren gör inte saken bättre, skriver Hermann Leggedör.