Malin Eborn

Karola och Peter Reuterström på Stora Lövhulta gård brukar totalt 980 hektar utanför Eskilstuna, Södermanland. De senaste 15 åren har de odlat arter som timotej, ängssvingel, rödsvingel, rödklöver och engelskt rajgräs på 30 till 80 hektar lite anpassat efter fröföretagens årliga behov men nu tar de paus från vallfröodlingen så länge villkoren inte blir bättre.

De driver Stora Lövhulta gård med växtodling på 980 hektar utanför Eskilstuna i Södermanland. De senaste 15 åren har de nästan varje år odlat vallfrö med arter som timotej, ängssvingel, rödsvingel, rödklöver och engelskt rajgräs på 30 till 80 hektar, lite anpassat efter fröföretagens årliga behov.

– Vi tycker att det är en väldigt bra avbrottsgröda i en spannmålsdominerad växtföljd, säger Karola Reuterström, som också är vice ordförande i föreningen Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare.

Dessutom är det en rolig och mer utmanande gröda än spannmål eftersom det kräver mycket kunskap för att lyckas med odlingen, menar hon.

Men flera faktorer talar mot odlingen. Att lönsamheten åtta av tio år inte varit högre än för höstvete på gården, trots större risker, är ett tungt vägande skäl. Men det handlar också om en stor osäkerhet som beror på betalningsmodellen.

– Fröodling är som att kasta in en massa pengar i ett svart hål och så kommer det ut något två år senare och blir vad det blir, säger Peter Reuterström.

På spannmålssidan fungerar marknaden sedan många år tillbaka på ett helt annat sätt. Det finns marknadsnoteringar som visar det aktuella priset och möjligheter att låsa betalningen och förutse ekonomin i grödan. Oberoende analyser av spannmålskvaliteten ökar transparensen.

Karola Reuterström är vice ordförande för Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare och tycker att vallfrö är en viktig avbrottsgröda i en spannmålsdominerad växtföljd men tycker att hela systemet för hur vallfrömarknaden måste moderniseras för att få en långsiktigt lönsam och hållbar vallfröodling i Sverige.

När det gäller vallfrö får odlaren betalt för rensutbytet efter uppköparens rensning. Det oberoende partiprov som tas ut är inte tillräckligt representativt och det finns misstankar i odlarled att mer rensas bort än vad som är nödvändigt, enligt Reuterströms.

– Det är svårt att sköta en rens, det krävs fingertoppskänsla och att rätt folk är på rätt plats, säger Karola Reuterström.

Ytterligare en betydande orsak till att de tar paus från vallfröodlingen är risken att få in invasiva ogräs. De känner till fall där odlare fått in renkavle med importerat certifierat grundutsäde och menar att uppköparna inte har varit tillräckligt lyhörda när odlare lyft fram dessa risker.

Ogräset kan kosta mellan 500 och 1 000 kronor per hektar årligen i all framtid, tillägger Peter Reuterström.

– Alla de här faktorerna ihop gör att intresset svalnar ganska rejält, säger han.

Hela systemet för hur vallfrömarknaden fungerar måste moderniseras för att få en långsiktigt lönsam och hållbar vallfröodling i Sverige, påpekar de.

– Det kommer nya odlare som provar, några kanske lyckas och tycker att lönsamheten är okej, men många upptäcker troligen de här sakerna efter några år och slutar, säger Peter Reuterström.

<h3>Stora Lövhulta </h3>Bolagsform: Enskild firma. Ägare: Karola och Peter Reuterström.Verksamhet: Växtodlingen är basen. Uthyrning av hus, förtroendeuppdrag i branschen. Omsättning: Runt 16 miljoner kronor.Anställda: 3 i växtodlingen och 1 snickare. Resultat: ”Vi är nöjda med det.”Areal: 980 hektar.Grödor: Vårkorn, havre, höstvete, höstraps.

Riskerna i vallfröodlingen är för stora i förhållande till lönsamheten, tycker Karola och Peter Reuterström som nu ger upp odlingen så länge villkoren inte blir bättre.

Tungt skäl till att Karola och Peter Reuterström tar paus från odlingen.

Vallfrö bara lönsammare än höstvete två år av tio

Växtodling

Riskerna i vallfröodlingen är för stora i förhållande till lönsamheten, tycker Karola och Peter Reuterström som nu ger upp odlingen.