Edvard Hollertz

De gröna näringarna är glödheta.

När studenter får lista drömarbetsplatser kommer många livsmedelsföretag högt, som Arla. När Lantmännen stängde ansökan till årets traineeprogram hade över 800 personer sökt. Kravet som ställs på de unga talangerna är att de ska ha passion för spannmålsverksamhet.

Intresset för mat märks även på universiteten. Många skolor satsar. Och i våra nordiska grannländer har ansökningarna till universitetsprogram med tydlig agrar koppling ökat de senaste åren, enligt en sammanställning av Hushållningssällskapet.

Om något lär coronakrisen trappa upp den här dragningen till jorden. Livsmedelsförsörjningen har på ett par månader blivit viktig på ett sätt som den nog inte har varit sedan kalla kriget. Alla som funderar över framtiden – såväl politiska beslutsfattare som ungdomar som ska väja utbildning – har insett att vi inte klarar oss utan mat.

Jord- och skogsbruket är också av andra skäl spännande branscher att vara i just nu. Teknikutvecklingen stöper om näringarna. Drönare, robotar och artificiell intelligens är här för att stanna. Vi kan vara i början av en ny agrar revolution. Men bakom den nya digitala tekniken krävs människans insikter – om gården, jorden, djuren och naturen.

Sverige borde ha goda förutsättningar att ta en tätposition i den här kunskapsutvecklingen. Vi har moderna lantbruk. Ett kraftfullt miljöarbete och god djurvälfärd. Det finns framstående företag, inom allt från jordbruksmaskiner till IT. Som Väderstad, DeLaval och Ericsson. Sverige har här en möjlighet att genom ny teknik höja standaren i jordbruk världen över.

Men i det här formativa skedet slår SLU in på en oväntad väg. Namnbyte har dryftats. Likaså föreslås <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/sa-tycker-aktorer-i-grona-naringen-om-slus-utbildningar/">större förändringar av klassiska utbildningar</a>. Det sägs vara vägen för att uppfylla visionen, om fördubblat studentantal och ökad mångfald i studentgruppen till år 2027.

Läs också: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/sa-tycker-aktorer-i-grona-naringen-om-slus-utbildningar/">Skarp kritik mot SLU:s nya satsning</a>Läs även: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/slus-prorektor-vi-sanker-inte-behorighetskraven/">SLU: Vi sänker inte behörighetskraven</a>Läs mer: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/slu-utbildad-uppskattar-teorin-men-tror-pa-praktisk-erfarenhet/">SLU-utbildad: ”I vissa kurser är lantbruksförståelse en fördel”</a>

Men tvärtom kanske SLU bör trycka på sin särskildhet. Det finns till namnet bara ett lantbruksuniversitet – hur kan det vara ett framgångsrecept att det ska bli mer som alla andra högskolor?

Möjligen går SLU:s nya fördubblings- och breddningsarbete av bara farten. Riktningen sitter i väggarna.

Redan 1994, i den statliga utredningen ”Ett nytt högskoleverk”, konstateras att SLU:s direkta anknytning till jord- och skogsnäringarna har försvagats. Och i ett betänkande till Jordbruksverket 1998 står det att sedan bildandet 1977 har SLU:s utbildningar fått en mer generell riktning och utbildningskapaciteten har i det närmaste fördubblats.

Nu kan tiden vara inne för att omvärdera. SLU borde lämna de inkörda hjulspåren, känna av tidsandan och stärka lantbrukskopplingen.

SLU är landets enda lantbruksuniversitet, med historiskt nära band till näringen. Det borde vara en guldsits, skriver ATL:s ledarskribent Edvard Hollertz.

De gröna näringarna är glödheta – dags att SLU stärker lantbrukskopplingen i stället för tvärtom, skriver ATL:s Edvard Hollertz.