Tord Karlsson

I Sverige är cirka 5 procent eller 3 000 lantbrukare yngre än 35 år. Andelen har ökat något de senaste tio åren, vilket får ses som ett hälsotecken, men är ändå alldeles för låg. Den borde vara minst det dubbla.

I andra änden av livsspannet finns 22 procent eller närmare 13 000 företagare som är 70 år eller äldre. Såväl antalet som deras andel av alla jordbruksföretag ökar stadigt. Då är det något som inte stämmer.

Standardsvaret på generationsväxlingsproblemet är att lönsamheten i branschen är för låg. Ja, det stämmer, men det finns också höga trösklar att ta sig över för den som vill in i branschen och det finns inlåsning­s­effekter för den som vill ut.

På LRF-stämmorna uppstår i stort sett varje år en intensiv diskussion om hur man ska hantera passiva brukare som ligger på mark som unga lantbrukare skulle behöva för att utveckla sina företag.

LRF Ungdomen motionerar i frågan men beslutet blir alltid att äganderätten och rätten att få hantera sin mark som man vill väger tyngre. Individen är viktigare än kollektivet. De olika ståndpunkterna hos unga och äldre lantbrukare är en svår fråga för LRF men den måste hanteras på ett mer kraftfullt sätt än vad som görs nu.

EU-kommissionen har fått ögonen på denna effekt av direktstöden. I en utvärdering av den gångna programperioden bekymrar man sig över att endast 11 procent av lantbruksföretagen i EU drivs av personer yngre än 40 år. Det är nog bara i jordbrukssammanhang som en 39-åring räknas till de unga.

Direktstöden räknas som en av orsakerna till den långsamma generationsväxlingen. Därför kommer det förmodligen att ställas högre krav på aktivt brukande för en del av direktstöden i kommande Cap. De eco-schemes som föreslås är ett tecken på detta.

Förutom att fungera som påfyllning på ofta alltför låga pensioner kapitaliseras stöden i höga markvärden. Det är ytterligare en tröskel att kliva över för den som vill etablera sig som lantbrukare. Är det dessutom dags att bygga ett djurstall drabbar de allt högre byggkostnaderna den som vill satsa.

Det är inga lätta frågor att lösa och morötter och smörjmedel är bättre än piska och tröghet. Det finns exempel, omskrivna i ATL, där man smidigt har fört över företaget till en ny generation utan att man är släkt och där man gradvis tar över företaget så att kapitalkraven blir måttliga. <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/tiina-och-kennerth-olofsson-malmaryd-norregard-2/">Läs mer här</a>.

Det är en väg att gå men kan vara svår att få till. Mer generellt understöd kan behövas. Kommande Cap borde innehålla generösa investeringsstöd till unga och även stöd till rådgivning och utbildning i företagande.

Man borde också utreda något incitament för den som vill sluta sitt passiva brukande. Ungdomen måste få chansen att bygga livskraftiga företag.

Direktstöden är en stötesten för generationsväxling, skriver ATL:s ledarskribent.

LEDARE | Direktstöd en stötesten för generationsväxling.

Släpp fram en ny generation

Företagande

LEDARE | Direktstöden är en stötesten för generationsväxling.