Skyddsjakt på varg räcker inte

Sammanlagt har uppåt 30 djur på gården dödats av varg. Under de senaste månaderna har åtta angrepp skett i Östergötland.

En varg är inte någon ovanlig syn numera. De finns på många ställen. Min bror såg nyligen en varg på landsvägen en tidig morgon, den spatserade förbi kalvfållan söderut mot Kumla.

Det finns ett revir fem mil från Göteborg. En vandringsvarg besökte för en tid sedan djursjukhuset i Helsingborg. Utan remiss. (Bilden ovan)

Stammen ökar i antal och revir etableras allt längre söderut. Det finns redan alltför många djurägare som har arbete och kostnader, och dessutom utsätts för onödig oro för sina djur, på grund av varg.

Alliansregeringen har i olika steg vridit rovdjurspolitiken åt rätt håll. Jaktförordningens paragraf 28, som i sin förra form sände två djurägare som försvarade sina djur mot vargangrepp i fängelse, har ändrats.

Licensjakt på varg infördes i fjol. Miljöminister Andreas Carlgren har flera gånger uttalat förståelse för att varg och andra rovdjur kan vålla problem för dem som försöker hålla landsbygden levande.

Han har argumenterat för vargjakt eftersom det bidrar till acceptans för den långsiktiga politiken, som går ut på att Sverige ska ha livskraftiga stammar av de fem stora rovdjuren.

Begränsad jakt i kombination med åtgärder för att minska inaveln har varit hans modell. En klok kompromisslinje som det har varit möjligt att ställa sig bakom.

Men nu står miljöministern för ett bakslag. Under tryck från EU har han avlyst nästa års vargjakt. Det borde han inte ha gjort. Att hänvisa till generösare skyddsjakt räcker inte.

Sådan sätts in först när skadan är skedd, och det måste vara en ganska omfattande skada. Exakt hur stor ska Naturvårdsverket utreda.

När detta skrivs finns inget beslut om skyddsjakt på Vikbolandet. Den vargen har inte ställt till tillräcklig skada ännu.

Även tamdjursägare ska få finnas i sitt naturliga utbredningsområde.