Ulf Aronsson

Det var inte bättre förr, och skogsbränderna har inte ökat med dagens skogsbruk.

Medan bränderna rasar i skogen så rasar debatten om orsakerna nästan lika häftigt i medierna.

Flera anklagande fingrar pekas mot skogsbruket: ”Det är vi själva som skapat brandkaoset” och ”Modernt skogsbruk förvärrar bränderna” är några av rubrikerna. Och överraskande många hoppar på tåget för att döma ut dagens trakthyggesbruk, trots att påståendena inte underbyggs av några fakta.

Fakta är i stället att dagens skogar inte är mer eldfängda än tidigare. Tvärt om var bränder vanligare innan människan kom in i bilden. Före 1650 brann uppskattningsvis 250 000 hektar produktiv skogsmark per år, alltså tio gånger mer än vad som brunnit hittills i år. Även sedan människor börjat bruka skogen brann det mer än i dag: 1888 brann 200 000 hektar, och under det relativt brandförskonade året 1933 brandhärjades 20 000 hektar.

En större lövandel kan minska brandrisken, och här har skogsbruket en historisk skuld genom att länge ha gynnat barrträd. Men andelen lövträd började öka igen redan under 1970-talet. Utvecklingen tog ytterligare fart i och med den nya skogsvårdslagen 1994, och i till exempel Götaland har lövandelen gått från 18 till 23 procent de senaste 25 åren.

Skogsbruk låg också bakom starten av storbranden i Västmanland, även då i samband med extrem torka. Men av allt att döma drog branschen lärdom av det. Ingen av den senaste tidens storbränder har startats av skogsbruk, så det verkar som om branschens nya standard för hantering av brandrisk fungerar som det var tänkt.

Med trakthyggesbruk, ett modernt brandförsvar och ett väl utbyggt nät av skogsbilvägar har skogsbränderna minskat drastiskt. Orsaken är att brukandet har gett skogen ett värde, och minskningen är så stor att skogsbränder under normala förhållanden faktiskt är en bristvara. Brand är ett naturligt inslag i barrskogsmiljön, och därför kräver skogscertifieringarna att en viss areal aktivt bränns varje år för att gynna brandberoende organismer.

Men då rör det sig naturligtvis om små och kontrollerade bränder, inte den av typen stora och tragiska jättebränderna som vi sett i år. Den viktigaste orsaken bakom dem, liksom för skogsbränder i alla tider, är i stället vädret. Efter en maj- och julimånad som varit de varmaste och torrast som någonsin uppmätts känns det därför missriktat att börja leta syndabockar.

Med årets väder spelar det ingen större roll hur vegetationen ser ut. När björkarna står avlövade redan i juli och vattendragen torkar ut måste man inse att det rör sig om ett extremläge, ett extremläge som kan bli vanligare i klimatändringens spår.

Lärdomen av årets bränder är därför att den svenska beredskapen för detta måste bli mycket bättre. En lärdom som borde ha dragits redan för fyra år sen.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/brandutredare-kraver-att-nagon-stalls-till-svars/">Utredare: Krishanteringen brast i Västmanland</a>SE OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/atl-tv-ar-pa-plats-vid-efterslackningsarbetet/">ATL TV: Branden startade genom ett blixtnedslag</a>LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/skogsbrandsexperten-vi-maste-bli-battre-pa-slackningstaktik/">Skogsbrandsexperten: "Vi måste bli bättre på släckningstaktik"</a>

Extremvädret är orsaken till skogsbränderna, inte skogsbruket, skriver ATLs skogsreporter Ulf Aronsson i sin krönika.

Missriktat att leta syndabockar i ett extremt väderläge, skriver ATLs skogsreporter Ulf Aronsson i sin krönika.

Skogsbruket skapar inte extremväder

Skog

Extremvädret är orsaken till skogsbränderna, inte skogsbruket, skriver ATLs skogsreporter Ulf Aronsson i sin krönika.