Ulf Aronsson

Under 2018 var angreppen av granbarkborre rekordstora i södra Sverige. 2,5 miljoner kubikmeter skog uppskattas redan vara angripna. Till i år väntas minst lika stora angrepp, men om det vill sig illa kan de bli fem gånger så stora.

Skogsbruket kraftsamlar nu för att möta detta, bland annat har Skogsstyrelsen i Sörmland och Örebro har dragit i gång en serie med informationsträffar runt om i respektive län (se faktaruta).

I Linneryd, Kronoberg, arrangeras ett större krismöte dit skogsägare bland annat bussas från Skåne, och totalt väntas 600 - 700 deltagare.

– Det är mer som en bred mässa, berättar Jerker Bergdahl, distriktschef på Skogsstyrelsen i Kronoberg. Skogsbrukare behöver träffas i fält och få lära sig hur barkborren uppför sig och hur man känner igen skador.

Han berättar att fjolårets angrepp skiljde sig från det normala, dels genom att angreppen kom sent eftersom granbarkborrarna hann svärma två tre gånger, dels genom att många angrepp skett högt upp i landet.

– Det är först när hackspetten hackar loss barken som man upptäcker det, och maskinförare berättar om träd med friska rotstockar med angripet virke ovanför.

Vad kan skogsägare göra för att begränsa angreppen?

– Det är ett gigantiskt arbete men alla insatser gör skillnad. Skogsägarna behöver se över sin skog återkommande, flera gånger under sommaren. Ingen annan kan göra det och om man upptäcker angrepp så gäller det att ta kontakt med en virkesköpare och försäkra sig om att det finns avverkningsresurser, säger Jerker Bergdahl.

Hela skogsbruket står bakom mässan i Linneryd, totalt deltar 16 olika organisationer. Syftet är inte bara att hantera den akuta situationen utan också sprida kunskap om hur skogarnas motståndskraft kan förbättras på sikt.

– Vi behöver komma till rätta med Sydsveriges två ödesfrågor i skogsbruket – viltstammar och tall. Det är i samband med kriser som människor tänker nytt. Efter Gudrun tog björken en ny plats i skogsbruket, och efter granbarkborren kan tallen ta en ny plats.

Återbeskogningen efter Gudrun gav mycket granskog med stort inslag av björk. Det har inneburit gott om sommarbete för viltet men dåligt med vintermat, eftersom det då är tall som står på menyn. Angreppen av barkborre förvärras också av att gran planterats på tallmark. På torr mark drabbas granen lätt av torkstress vilket blir en inkörsport för insektsangrepp. Mer tall skulle ge robustare skogar, men då gäller det att plantorna klarar sig från viltbetning.

– Skogsägarna vill sätta träd som klarar sig, det måste finnas en tro på tall. Men jag tycker att det nu finns en mycket större medvetenhet i viltförvaltningen, det behöver bli verkstad och jag tror att det är på gång.

Efter stormen 1969 drabbades Värmland av omfattande angrepp av granbarkborre som höll i sig runt tio år. Men så långdraget ska det inte behöva bli den här gången, tror Jerker Bergdahl:

– Då klarade man inte skogsskyddet. Det blev för mycket virke kvar i skogen över somrarna, det saknades transportkapacitet och logistik. Men skogsbruket tar det här på allvar och stryper nu avverkningarna för att få ned lagren vid bilväg till slutet på maj. Bedömningen är att de kan hantera en lika stor volym som angreps i fjol.

<h3>Ett urval av skogsträffar om granbarkborre:</h3>15-16 mars: Linneryd17 mars: Örebro och Karlskoga24 mars: Eskilstuna och Strängnäs31 mars: Flen och Katrineholm2 april: Nora3 april: Lindesberg7 april: Hällefors och KopparbergKontakta respektive Skogsstyrelse för mer information.

Skogsbruket kraftsamlar nu för att möta sommarens väntade angrepp av granbarkborre. Bland annat anordnar Skogsstyrelsen en omfattande informationskampanj i Södermanland och Örebro län samt ett större krismöte i Linneryd, Kronoberg.